Konstigt nog så har min vikt och storlek alltid varit ett allt för intressant samtalsämne bland folk, jag själv har aldrig brytt mig om det dock, men ja denna gången så bryr jag mig och denna gången så förstår jag absolut att folk ställer mycket frågor kring det, och ja jag tar det som en komplimang om att kommentarer om att jag har gått upp en massa i vikt och börjar bli rund om kinderna osv osv.

Så jag tänkte förklara lite om min vikt nu det senaste året.

Överlag genom åren så har jag sagt gång på gång till alla att om ni har svårt att gå upp i vikt så bara ät som jag gör, inte svårare än så, och det är jag ju verkligen ett perfekt bevis på igen.
Och sen så allt det här klassiska med att muskler väger mer än fett osv, ja det stämmer absolut, så därför ska man inte alls bry sig om vågen.
Som t.e.x så har jag vägt 98+ kg tjock, så tjock att mina lår gned mot varandra när jag gick, och jag har vägt 103+ kg i absolut toppform, och kände mig då så lätt så att jag skulle kunna hoppa jämfota över en bil typ.

Jag brukar också ta ett exempel på när jag skulle testa en lägre viktklass i BJJ (Brasiliansk jiu-jitsu) och gick ner till under -83 kg (jag tror viktklassen var 82.5 av någon anledning) från cirka 88+ kg, och kände mig så så så klen och svag då.
För det var verkligen bara muskler jag tappade, så jag gick ner 6 kilo muskler till sist och jag kände mig verkligen 6 kg muskler svagare! Så ingen ingen fördel i det alls.
Jag hade fram tills nu aldrig känt mig så svag förr.
Men det handlade bara om att jag var så bra på BJJ så jag klarade alla tyngre än mig, så min tränare tyckte att den enda utmaningen för mig vore att testa möta de som vägde mindre än mig, därför gick jag ner i vikt, genom att vara aktiv flera timmar om dagen och typ inte äta något annat än ris och drack bara vatten.
Det har jag faktiskt bild på, jag har ont om bilder men ska försöka lägga upp lite bilder i efterhand, för jag vet att jag iallafall har två bilder på Facebook som passar in i denna storyn.

Så brist på bilder av två anledningar.

1: Alla bilder och videos ifrån alla tävlingar och träningspass under BJJ tiden hade jag på en extern hårddisk som en kompis råkade tappa.
Och sen så har jag två datorer som har gått i sönder genom åren.

2: En ”tjejkompis” pikade mig jävligt korkat om mina hela vanliga outfitbilder som jag alltid la upp förr.
Under tiden som jag då var lite mer krampig så skriver hon ”Jag trodde inte att du var sån”.
Jag förstår inget alls och frågar vad hon menade, då hennes svar är något i stil med ”Jag trodde inte att du var som andra killar som la upp spännbilder i spegeln” eller något sånt, mina helt vanliga ”Dagens Outfit” bilder som jag förr tog varje dag, sen att jag råkade ha lite mer synliga muskler en period, då var det plötsligt inte okej, så jag raderade alla mina bilder då och slutade ta bilder på flera år.
Så ja, killar kan absolut också bli mobbade för sin storlek.

Så till bilderna, denna bilden är från då jag skulle gå ner en viktklass, så jag tror att jag vägde runt de där 83 kg där

Och jag har tyvärr ingen bild på när jag vägde 103 kg men här är en bild från tiden precis innan, eller två till och med, jag bara för att jävlas tog två såna bilder som jag blev pikad om, en spegelbild på gymmet där jag inte alls alls spänner mig, bilden tagen innan träningspasset

Och sen en toppless spännbild hemma efter träningspasset

Nu när jag tänker efter så blir de bilderna ett perfekt exempel ändå även om det inte var 103 kg bilder, jag tror att jag vägde strax under 100 där, så säg de där 98 kg där också, så exakt samma vikt som den period då jag har som tjockast.

Och nu då de senaste åren med lite träning så har jag legat runt 92-94 kg och har trivts med den, sen eftersom jag varken tränade eller rörde mig särskilt mycket under hela pandemin så vägde jag 96,4 när jag hamnade på akuten.
Ett par kilo för mycket, men 3 kg på en 90+kg kille är verkligen inget att gnälla över tycker jag.

Så trots folks kommentarer så tyckte jag fortfarande inte att jag var tjock.
Inte i lika bra form som förr, men men.

Denna bilden säger inget alls om hur min kropp ser ut men den är tagen bara någon dag innan olyckan.

Den enda bild jag har på min kropp toppless är en bild som togs när jag stod och luta mig i en dörröppning.

Enligt infon på bilden så är den från den 10 April, men jag minns inte alls alls själv tyvärr.

Men det är iallafall jag som normalt och otränad sedan 3 år tillbaka, så ja lite gubbamage och lovehandles, vilket inte syns just här för att jag håller armarna uppåt på väggen.
Men bred rygg har jag alltid haft oavsett storlek, och synliga muskler på armarna har jag aldrig haft oavsett hur mycket jag har tränat dem förr, så det där är en rätt normal bild på mig.

Så ja, skillnaden mellan mig med muskler och utan muskler är väl främst att jag utan muskler är helt plattbröstad

Så som sagt 96,4 kg var egentligen bara 2-4 kilo ”överviktig” enligt mig själv.
För att jag då inte hade tränat på 3 år, inget som inte gick att finjustera.

Och sen rasade jag i vikt..
Och hur gör man det lättast?
Jo nu har jag verkligen svar på den frågan och kommer säga detta till alla som säger att de har så svårt att gå ner i vikt.

Bara ligg stilla i sängen i ett halvår.

Jepp så enkelt är det.

Jag tappade nästan exakt 30 kg.
Jag gick från 96,4 kg till -66 kg (med kläder och skor).

Denna bilden är inte från 66 kg tiden utan lite innan dess, denna bilden togs bara för att visa att jag kunde stå upp (genom att luta mig på rullstolen dock)

Jag kan väl ha vägt 70 kg där kanske, jag minns inte, men jag vet iallafall att jag TRODDE att jag skulle gå upp i vikt så fort jag började äta och röra på mig (musklerna skulle börja jobba igen) men icke det, jag fortsatte att tappa vikt och bara muskler.

Så ja jag var sådär skelett-äckligt smal i slutet.
Jag var så smal att man såg på mina revben var det saknas ben, som ett hål rakt in stort som en bred näve.

Men denna får användas i brist på bild på det

Sen vägde jag 66 kg rätt längre, trots att jag började äta mat, trots att jag började äta godis varje dag, trots att jag var hemma en helg och åt en MASSA!
Efter jag rymde hem ett par dagar och verkligen åt en massa varje dag så räknade jag med att ha gått upp minst 1.5 kg iallafall, men nej, 66 kg fortfarande.

Det var så frustrerande att jag bad dem använda andra vågar, och att jag till sist inte ville tro på dem så jag själv gick till två andra avdelningar på sjukhuset för att testa deras vågar.
Men nej, fortfarande bara 66 kg med kläder och skor på mig.

Ja jag ville bara för statistikens skull se vad jag vägde utan kläder, men nej jag hade inte möjlighet att väga mig helt ensam på mitt rum ju, så det fick bli med kläder och med skor på för att jag fick inte gå med gåbordet utan skor på mig.

Vilket som, -66 kg, över 30 kg tappade, och ändå lite lovehandles kvar och hängbuk när jag satt ner, så det lilla fett jag hade innan var otroligt nog kvar trots att jag rasade 30+ kg, så det var verkligen bara muskler jag tappade.

Och nu då till hela poängen med inlägget.

Sedan jag skrev ut mig från sjukhuset så har jag bara ätit onyttigt.
Jag började med att äta godis varje dag en tid innan dess, men jag har alltså gått från att äta lösgodis en gång om året till varje dag, i 5 månader nu..
Och eftersom jag har problem med att svälja mat så äter jag MYCKET spagetti och köttfärssås varje dag, alltså som hade räckt till 4 personer annars.
Utöver det så äter jag ibland en stor kebab, och vitt bröd nästan varje dag.

Så ja, jag äter bara onyttigt..
Så ja, jag har gått upp i vikt, en massa.

Nu börjar det lugna sig lite, men jag gick upp 12 kg väldigt snabbt, på mindre än 2 månader, kanske 6 veckor bara.

Så där har jag ännu ett expert-tips till alla som påstår att de inte kan gå upp i vikt, ät som jag varje dag en månad.

Nu idag så väger jag 82,4 kg

Och för att förklara det som jag verkar vara den enda som förstår.

När jag tappade de där 30+ kg så var det muskler som försvann, inte fett,
när jag nu har gått upp cirka 17 kg så är det absolut inte muskler!
Ja det är fett!

Det är inte svårare än så.

Så ja det är bra att ni tycker att jag ser mer normal ut, det är jättebra att jag inte ser sjuk/svag ut, men alla dessa roliga kommentarer om att jag har fått mage, blivit rund om kinderna och börjar se fläskig ut, ja jag förstår att ni menar det väl, men det är förhoppningsvis bara en fas nu, kroppen har varit i shock länge och suger åt sig ALLT som jag stoppar i mig.

Denna bilden är tagen just nu precis då jag antagligen väger lite mer än de där 82,4 kg eftersom jag har ätit och druckit sedan i morse.

Så ja, jag är absolut inte tjock, jag väger fortfarande 14 kg mindre än när jag hamnade på sjukhuset, men ja ”konstigt” nog så är jag ”fläskigare” nu, där är mer fett runt maten, jag är mer rund om kinderna, sitter jag ner så gömmer magen byxkanten (hängbuk).

Så ännu en gång så är jag ett PERFEKT exempel på att man inte ska bry sig om sin vikt främst.
Och att man kan känna sig stark, svag eller fet vid samma vikt.
Jag har vägt 83 kilo och varit i bokstavligen världsmästar-form, och idag 83 kilo som ”fläskigt välmående”.
Jag har vägt 98 kg som fet och 103+ kg som toppform med muskler.

Vid 96+ kg så orkade jag med 10 x 3 chin-ups, idag vid 83 kg så orkar jag två chin-ups.

Så JAG är otroligt glad och tacksam att jag på bara en veckas tid har gått från att inte ens kunna lyfta min arm, till att göra 1 chin-up och sen till att kunna göra 2 chin-ups, trots inga muskler och 83 kg ”fläskig”.

Ja jag är lite orolig att jag kommer fortsätta bli mer ”fläskig”, det är jag faktiskt, men JAG har full förståelse för det, med tanke på hur jag äter, det lilla jag rör mig, min ålder, lägre testosteron osv osv, men hey, så får det vara, jag kan gå iallafall och idag skäms jag inte alls över att visa upp mig, vilket jag absolut gjorde när jag vägde 66 kg.

Så folk, killar och tjejer, unga som gamla, bry er inte alls om vad vågen säger, bry er främst om hur ni mår, både fysiskt och psykiskt, och sen bry er om hur ni ser ut påklädda, om kläderna sitter bra/rätt (jag förstår inte alls alls feta tjejer som går med magtröja!) och sen till sist så bry er om hur ni ser ut nakna själva.
För jag förstår absolut att om man inte trivs med hur man ser ut naken så vill man ju inte vara naken framför någon annan, och om det är så illa så blir det jobbigt för dig och personen som du vill vara naken med, och utan att tala för andra så är jag helt säker på att den du tycker om bryr sig mindre om vad DU tycker om hur du ser ut naken, men men det är det sista steget och alla dessa 3 steg skiter fullständigt i vad vågen säger att du väger.

Jag har inga problem med att väga 83 kg, men jag skulle vilja ”omvandla” några kilo fett till muskler istället, så 83 kg med muskler idag tror jag vore mer okej än sist jag vägde 83 kg enbart muskler (då tyckte tjejerna att jag såg spinkig ut för att jag inte hade någon röv och man kunde se mina revben).

** Jag är faktiskt lite glad över att jag kunde använda det läderbälte som jag hade när jag gick i högstadiet, iallafall fram tills igår.
Det har jag haft kvar som en souvenir enbart i dessa nästan 30 år bara för att när jag köpte det bältet så var det första gången som jag tog bussen själv upp till stan, just för att köpa det bältet =)

Så nu när jag kom hem och började klä mig igen så klippte jag ett annat bälte först innan jag ens kom att tänka på detta.

DEL 2

Men kortfattat så tappade jag över 30 kg på några månader och har nu gått upp i vikt genom att äta mig till det.
Och idag så är jag tydligen helt perfekt när det kommer till BMI.

Jag har alltid tyckt att det där med att räkna BMI bara är trams, det började pratas om det i mitt liv för kanske 25 år sedan och konstigt nog så är det fortfarande något som folk använder som mål, vilket jag tycker är väldigt konstigt.

Jag har i mitt ”vuxna” liv kanske kanske diffat som allra mest 20% i vikt.
Nu råkade det tyvärr bli 30% viktförlust pga en olycka, men med de där MAX 20% som mest till och från genom åren så har jag fått höra att jag är spinkig, stor, tjock, krampig, normal, lönnfet osv osv, jag har verkligen fått höra allt möjligt som går att höra om min storlek, och eftersom jag aldrig pratar om min vikt eller längd om det inte kommer på tal så har folk enbart gått efter hur jag har sett ut med kläder på mig.

Så nu till BMI då.

Det enkla är att en man ska ta sin längd minus 100 och kvinnor ska ta sin längd minus 110.
Så en kille på 185 cm ska väga 85 kg alltså.
Och en tjej på 170 cm ska väga 60 kg.

Visst, jag kan förstå att man kan ha det som riktlinje om man nu börjar bry sig om sin vikt när man redan är fet och vill gå ner i vikt.
Men annars så tycker jag att det är allt för mycket fokus på BMI och vikt allmänt.

När jag var som tyngst så var min BMI 30.1

EDIT: Tydligen så räknar olika sidor olika…
Så det förstör min poäng lite..
Men vilket som så är BMI över 30 klassat som ”Fetma” iallafall.

Och om jag själv får svara angående min vikt då min BMI var 30.1 så har jag aldrig mått så bra, jag kände mig stark, pigg, lätt nog för att kunna hoppa.
Enda ”nackdelen” var att jag var lite för bred för att sitta i en racingstol i en racingbil.. Så ja, I-Landsproblem.

I brist på bättre bilder så använder jag samma bilder som jag använde i Del 1 inlägget.

Så där på den bilden räknas jag som fet.

På nästa bild så var min BMI 24,3

Det räknas som normalvikt, till och med på den högre delen av det, BMI 25 så är man överviktig.

Där då min BMI var 24,3 så kände jag mig svag och omanlig.

Här var min BMI 19,9

Räknas också som normalvikt.

Jag själv kände mig som ett vandrande skelett.
Eller ja knappt vandrande för att jag var så muskel-svag att jag bokstavligen knappt kunde gå.

Jag tyckte att jag såg så hemsk ut där att jag inte ville någon skulle se mig.
Bokstavligen så började en nära vän gråta när han såg mig ta av mig tröjan.

Normalvikt enligt BMI….

Sedan den bilden så har jag ätit onyttigt i ett par månader och är idag helt perfekt enligt BMI.

Och då helt helt optimal, inräknat millimeter och gram så är jag helt perfekt idag med BMI på 24,8 (konstigt sätt att räkna ut något där den optimala siffran är en ojämn siffra… men men)

Och ser då ut såhär

Och eftersom mitt mål är att fortsätta öka i vikt så räknas jag som överviktig om jag går upp ett enda kilo, då mitt BMI kommer att vara 25,1 istället.

Jag själv tycker att jag är spinkig men med lite för mycket fett kring magen.
Jag känner mig svag, har inga muskler, allt för smala ben och armar, och stör mig faktiskt på fettet kring magen.

Så det är vad jag skulle kalla för spinkig men lönnfet.
Absolut inget jag trivs med, verkligen inte.

Men är enligt BMI helt ultimat perfekt just nu..

Så gott folk, låt mig åter igen vara ett perfekt dåligt exempel på att sånt som alla andra tror inte alls stämmer.

Ja det har idag (iallafall på svenska sidor) börjat skrivas undantag angående BMI, att män som styrketränar inte ska räkna på samma sätt för att muskler väger mer än fett osv.

Men nu har jag inga muskler mer eller mindre och hade vid BMI 19,9 så lite muskler att jag inte ens orkade stå upp, så då bestod jag bara av fett och vatten eller?

Liknande inlägg:

Dagens Notiser Dagens Notiser Har du Testosteronbrist? / Hypogonadism