** Nu nästan 3 år senare så har minnet ibland kommit tillbaka lite, ögonblick iallafall.
Just nu kom jag plötsligt ihåg ögonblicket då jag vaknade från koman.
En sjuksköterska kommer in på rummet och säger ”God morgon”.
Det hade de tydligen gjort varje dag, samt pratat till mig osv.
Denna gången svarade jag ”God morgon” och jag minns att hon fick en shock och nästan sprang ut ur rummet.
Hon berättade detta till en kollega som inte trodde på henne, så kollegan gick in i rummet och sa också ”God morgon” och jag minns nu att jag tänkte ”De sa ju nyss ”God morgon”, låt mig vara) och den kollegan fick lika stor shock, gick ut och kallade på en läkare som också skulle säga ”God morgon” (tror jag), och sen minns jag inte mer.
Jag vill minnas vagt att läkaren tyckte att de skulle låta mig vara och låta mig få vila.
Jag minns att jag hade väldigt svårt för att prata, ont, hade säkert slangar i munnen osv.
Men jag minns
1: ”God morgon”
2: Shock
3: En annan som säger ”God morgon”
4: Shock
5: Fler i rummet.
Jag minns inte mer, jag minns inte hur personerna såg ut.
Jag minns rummet.
Det var ett övervakningsrum där de satt bakom en glasvägg precis framför mig, dörren var rakt framför mig, glaset/glasväggen till höger om dörren.
Thats about it.
Sjuksköterskorna/Vårdpersonalen skrev en dagbok om mig, varje dag.
Jag bläddrade lite i den när jag låg på något av sjukhusen har jag för mig, jag minns inte alls vad det stod där, kanske att denna story som jag nu ”minns” stod där och att jag bara har skapat ett ”fejk-minne” själv..
Det vet jag inte och det minns jag inte.
Jag vet inte ens vart den dagboken är nu.
Jag har för mig att där stod något väldigt negativt och jag slutade bry mig om att bläddra i den efter det.
Typ att de skrev ett adjö till mig eller något sånt.
Jag vet ju att de bad min familj mer eller mindre säga adjö till mig ett par gånger.
Ena gången var när läkaren helt plötsligt mitt i natten säger att hela min familj får lov att gå in till mig (detta var under pandemin så de fick bara vara inne hos mig en och en annars) och att läkaren då sa till min familj att de fick lov och gärna skulle röra vid mig.. halv 3 på natten..
Så ja, där tolkade min familj det absolut som om läkaren sa att de skulle säga adjö till mig.
Min familj gick igenom det värsta under den tiden <3
