Ikväll så har jag haft en jättetrevlig kväll hemma hos föräldrarna.
Först så åt jag riktigt god mat och sen spelade jag sällskapsspel tillsammans med familjen och två vänner till familjen/brorsan.
Som vanligt så är det jag som är DJn, även om det bara är bakgrundsmusik.
Till kvällens sällskapsspel så spelar jag allt från 60 år gammal Jazz, Bossa Nova, Braziliansk musik, Disco musik osv osv och självklart lite J Dilla.
Detta spelas på låg nivå via en Google Nest Hub bara.
När en av mina absoluta favoritlåtar spelas, “J Dilla – Time: The Donut of the Heart” spelas så “nynnar” den ena tjejen med, jag frågar jätte-förvånande om hon har hört denna låten innan!?
Det är en av min brors närmsta vänner, jag känner inte henne personligen, men hon slår mig inte alls som en person som lyssnar på HipHop, absolut inte J Dilla iallafall.
Hon svarar “Nej det har jag inte, men jag gillar den, skön melodi, men den låter lite ledsam”.
Och jag bara tappar hakan…
JAG VET att den är ledsam för att jag vet hela storyn bakom, men jag trodde verkligen inte att den helt ovetandes person skulle tycka att den är ledsam, samtidigt som den är bra..
Jag tycker att det låter som en glad kärlekslåt om man inte kan storyn bakom.
Så jag blev ju helt till mig, stannade upp spelet och berättade storyn bakom låten samtidigt som låten saknat ner tempot precis innan slutet..
Då blev alla i sällskapet helt chockade och rätt nere..
De ställde lite frågor om J Dilla, när han gick bort, varför osv osv.
Och när brorsan sa “Blev han bara 32? han ligger ju bakom typ alla bra låtar! hur hann han med det?”, då blev jag stolt =) Både över J Dilla och brorsan.
Läs mer om den låten i mina tidigare inlägg
Dagens Sampling : J Dilla – Time, The Donut of the Heart / Jackson 5 – All I Do Is Think Of You