Dagens Notiser : Mina skador

Ja jag trodde ju faktiskt att jag hade svarat på det mesta kring mina skador, iallafall i denna videon

Men ja beviserligen så kollar inte folk på mina videos =)

Och för mitt egna minne så kan det ju vara bra att skriva ner skadorna osv, så detta inlägget kommer jag nog att uppdatera efter hand.

Så ja vart ska jag börja, det absolut viktigaste för alla att veta är ju mycket tydligt vilken bil jag har krockat med, och ja det var tyvärr med min Nissan.
Och uppenbarligen så är det många och flera oväntade som har bilder på bilen efter olyckan och på platsen, bilder som varken jag eller min familj har, så ni får jättegärna skicka dem till mig.

Nästa fråga har jag tyvärr inte svar på och det stör mig enormt mycket.
”Vad hände?”
Jag vet inte alls, jag minns inget alls och det stör mig så enormt mycket.
Det lilla jag minns är pga bilder jag har tagit och det som folk har berättat.
Jag har ett svagt minne av att när jag lämnar MT Auto så ser jag någon på vägen som kör som en dåre och jag tänker ”Tur att jag inte kör så”, men jag var hos MT AUTO nästan varje dag de senaste veckorna så det kan lika gärna ha varit en annan dag.
Men eftersom jag inte har berättat just det till någon så tror jag att det var den dagen.

Sen så är där ett ”vittne” som ljuger och då undrar man varför såklart, så polisen ringde till min mamma för att säga att jag var anmäld för vårdslöshet i trafiken eller något sånt, och sen några dagar senare så ringde han för att säga att det var nerlagt, och jag vet inget alls.
Men detta ”vittne” säger alltså att de körde på motorvägen i 110 km/h och jag körde om dem jättesnabbt!

Men.. Jag var inte ens ute på motorvägen..
Jag körde av direkt från påfarten..
Så ska jag ha kört om dem på motorvägen jättesnabbt och sen backat på motorvägen och sen kört av?

Nej precis.

Och jag kan min bil in och utantill, verkligen, jag kan göra allt och vad jag vill med den bilen, så att jag skulle ”tappa” kontrollen så från ingenstans på en torr motorväg, nej det är helt fel, och bilen var nyligen helt genomgången och servad så nej där var inga fel alls på bilen.

Så det ”vittnet” ljuger av någon anledning, och tydligen så får man ljuga och beskylla andra här i Sverige utan att det är olagligt.

Sen är där folk som har påstått att de hittade ”slirmärken” flera dagar senare på andra sidan motorvägen, på påfarten osv osv, denna bilden är tagen samma dag, de som var på plats samma dag och två dagar senare såg inga såna märken..
Så varför folk ska ljuga om sånt förstår jag inte i heller.

Det finns bilder där ute på när bärgaren drar upp min bil från vattnet (ja mer om det sen) och där det står två människor som ingen känner, varför skulle de stanna på en motorväg, gå ut och stå och titta när de drar upp en främmande bil från vattnet?

Så åter igen, ta inte för givet att jag har bilderna ni har, skicka dem jättegärna till mig.

Och eftersom jag vet hur idiotiskt folk beter sig när jag kör med den bilen så är jag helt säker på att någon annan har orsakat så jag har kört av vägen.

Sen som ni ser på bilden så kör jag rakt ut i åkern där bilen sen snurrar runt istället för att direkt åka rakt ner i vattnet, bilen fanns 100+ meter från avåkningsplatsen under vatten, eller ja man kunde se bara taket iallafall, jag vet inte om taket var ovanför vattenytan eller om man såg Gumballloggan genom vattnet.

Jag har då som tur är flygit ut ur bilen, trots 4-punktsbälte ja, och tur är det för annars så hade jag drunknat.
Och där ska tydligen vara 3 punkter där bilen har tagit i marken mellan snurrandet på då cirka 100 meter.

Bältet är skuret rakt av, ett bälte som ALDRIG skulle kunna gå i sönder, jag har ALLTID kniv på mig, men den kniven finns inte.
Men hobbyexperterna säger att det är HELT OMÖJLIGT att jag ska ha skurit sönder bältet under tiden som bilen snurrar runt, så eftersom jag själv inte minns något så får dessa experter som inte ens var på plats bestämma att det är omöjligt.
Oavsett så är det bara tur att jag flög ut ur bilen.

Jag hittades cirka 100 meter från bilen, vittnen som jobbar precis där jag körde av säger att de har sett mig stå (inte till mig), och i journalerna på 1177 så står det att de misstänker att jag har gått efter olyckan, men jag vet inget om det i heller.

Det jag ”vet” är att mina kläder är inte smutsiga, bara sönderskrapade (och sen klippta av ambulanspersonalen såklart), och att det står att jag låg när ambulansen kom och att mitt ben såg ut som ett ”S”.

Jag har bett om ambulansens journalanteckningar så det är på väg till mig, det enda jag vet just nu är att jag ska ja sagt namn och personnummer till dem och att jag hade ont.

Set tog dem 30-40 minuter att lasta in mig i ambulansen just för att jag var så trasig, så mina föräldrar hann få samtal och ta sig till akuten innan jag ens var där..
Så ja där blev jag ju smutsig såklart av att ligga på motorvägen.

Men den smutsen som är där är från asfalten, inte lera, inte vatten.
Och eftersom jag var uppskrapat på vänster höft och vänster axel så har jag antingen glidit på asfalten när jag flög ut eller själv dragit mig till asfalten efter jag då insett att jag inte kunde stå på benet.

En annan sak som enligt mig också tyder på att någon annan har orsakat detta är att min väska och jacka ska ha hittats på påfarten, så ja min slingbag ligger alltid på jackan på passagerarsätet, men om detta nu var mitt fel bla bla bla, varför ska jag ha kastat ut detta innan jag körde av vägen?

Jag ska sen ha varit vaken i 10 timmar tills de sövde ner mig.
Och ett par dagar efter det så fick de använda 3 gånger mer medel än vad någon av de anställda där någonsin varit med om eller ens hört att man kan, för att tydligen var jag så arg att jag var fortfarande spänd i hela kroppen trots att jag var nersövd.

Jag var så arg när jag fick höra att jag hade krockat så de fick spänna fast mig i sängen för att jag inte skulle resa mig

De säger att trots att jag låg faststpänd i sängen sådär och trots trasig rygg så reste jag mig och madrassen följde med eftersom jag var fastspänd i den när min bror berättade vilken bil jag hade krockat, så därför var de tvungna att söva ner mig, och sen då när jag var nersövd så såg min mamma att jag var jättespänd i kroppen, axlarna högt upp osv, så mamma sa till dem att ge mig öronproppar och de själva insåg att de var tvungna att trippla dosen, och sen antar jag att jag sov.

Och det var pga den väldigt höga dosen som de trodde att det skulle ta månader innan jag vaknade och månader efter det innan jag skulle kunna prata osv.

Och som tur var så var jag vaken efter olyckan, för det var det som gjorde att de insåg att de måste röntga ryggen och där de sen då ser att ryggraden var av på mitten, en bild som jag har sett på sjukhuset men som de uppenbarligen vägrar skicka till mig nu.

Och sen då till den stora frågan, vilka skador jag har/hade.
Ja kortfattat så var allt brutet förutom höger arm och vänster ben, som också var skadat men inte brutet.

Såhär står det i någon av de 5000 anteckningarna.

Jag har absolut inte orkat läsa en bråkdel av det ens, utan jag letade bara efter den där röntgen där de inser att min ryggrad är i två bitar.

Och sen efter jag vaknade upp så minns jag inget på minst en månad till efter det.
Bortsett från alla skador i kroppen så var hjärnskadorna värst (säger jag), så de sa till min familj att jag kommer nog aldrig kunna prata igen, och om jag kommer kunna prata så får de lära mig att prata på nytt igen, de räknade med att jag skulle vara i koma länge osv osv osv.

Och läkarna har nog tyckt att det var mycket värre än vad de ville säga till min familj, t.e.x så sa de att de skulle ta av skalpen på mig för att trycket var så högt i hjärnan att jag kunde dött närsomhelst utav det.
Familjen åker till kyrkan och ber, när de kommer ut från kyrkan så ringer läkaren och säger att trycket hade lagt sig lite och att de har en annan lösning på det.
De gropar jag har på skallen idag är efter mätare som de tryckte in i hjärnan .

Och eftersom det då var nya ”pandem-tider” (igen) så fick min familj bara komma in till mig en och en och bara fram tills kl 19 på kvällen (kanske 20, jag vet inte).
Men den dagen som flera har berättat att de drömde om mig, den dagen så kallar läkarna in hela familjen kl 23:30, och säger att de gärna får röra vid mig, vilket de inte har fått innan.

Så ja, det var ju absolut läkarens sätt att säga att de fick chansen att säga adjö till mig.

Men såhär är det, en kväll (efter den natten jag skriver om ovan) så viskar min lillebror till mig att mamma och syrran kommer aldrig att återhämta sig efter detta.. samma natt ska jag ha vaknat till, och sedan dess så har jag varit bestämt inställd på att jag ska visa att min familj inte behöver oroa sig över mig mer.

De har absolut gått igenom det värsta och jobbigaste, att få samtalet om att jag ligger på akuten efter en trafikolycka, att mer eller mindre bli uppmanade att se mig för första gången osv osv.
Jag har haft en bra dag, var hos tandläkaren, barberaren, min vän som meckar med mina bilar, skulle hem till föräldrarna och äta pannkakor, det var säkert bra väder med.
Och sen vaknar jag två månader senare och är paj och min älskade bil är ur mitt liv för alltid.
Men ”thats it”, medans familj och vänner har gått igenom väldigt tuffa dygn där under den tiden.

Så jag är helt säker på att det var det som brorsan viska till mig som fick mig att vakna till.

Ja jag pratade inte från början men svarade genom att blinka med ögonen, vilket jag själv hade kommit på, vilket förvånade dem på sjukhuset.
Och sen när jag väl började prata så ska jag tydligen ha varit väldigt oförskämd, glömsk osv osv.

Mamma sa redan då att det var inte jag, och jag säger nu att det var inte jag då, eller ja att jag var verkligen inte mig själv.

Jag hade ingen aning om vad för bilar jag hade (ja det är ju verkligen ett tecken om något).
Jag frågade om en gammal vän som jag inte har umgåtts med på 15 år.
Jag trodde att jag hade krockat med en bil som jag hade för 20 år sedan.
Jag tjatade på min mamma att ringa mitt ex, vilket mamma inte ville från början, men jag ska ha tjatat om det mycket, till resten av familjen med.
Och när mamma sen ringer till mitt ex så ber hon att de inte ska ringa henne fler gånger, det var allt, en person jag var med i 11 år.
Visst jag har inte pratat med henne på många år, men ändå, att vara så iskall, det trodde jag inte.

Och så ska jag tydligen ha varit väldigt oförskämd i munnen, men det ska sjukpersonalen ha sagt till min mamma att det är normalt efter en grov hjärnskada.

Så ni som besökte mig under den tiden, jag är verkligen super tacksam, men jag minns inget.
De flesta nära och kära har sagt till min familj att de inte har klarat av att se mig skadad och jag har verkligen all respekt och förståelse för det, och det hade ändå inte varit för ”min skull” som ni hade besökt mig där i början eftersom jag nu ändå inte minns något =)

Men familjen har verkligen tjatat i mig om vilka som har brytt sig och det är jag verkligen super tacksam för, det vill jag på något sätt kunna visa er.

Ja nu var inte det heller svar på er fråga om vilka skador jag har.

Den egna listan jag skrev kortfattat till mig själv när jag gjorde den videon överst ser ut såhär.

Detta är långt ifrån allt men det som jag skrev för att själv förklara något kortfattat i videon.

** De har opererat hjärnan.
Jag hade kraftig hjärnblödning i 3 av hjärnans 4 delar. Så där ville de ta av hela skalpen på mig.
Istället så satte de in en ventil / shunt i hjärnan efter det.
Så nu har jag hål i skallen / ojämn skalle och huvudvärk hela tiden.

** Yrsel väldigt ofta som de inte vet vad de ska skylla på.

** 3 skadade kotor i nacken.
Knäckt kot”vinge”.
** Ryggraden var av på mitten, där har de opererat. Satt in en järnplåt och skruvar.
** Nyckelben, Axel och skuldra är paj på vänster.

** Revbenen är trasiga på båda sidor och både fram och bak.
** Jag kan inte lyfta vänster arm. 
** De har opererat höft och kört in en ”järnpinne” för att lårbenet är helt paj.
** Där är mycket troligt en knäskada med för att jag kan inte höja benet och ** Något med höften med för att den gör väldigt ont., hela tiden, speciellt om jag sitter, står, går eller ligger på sidan. 
** 3 skador i  bäckenbenet. Det är sjukt störigt så det gör ont hela tiden oavsett om jag står, sitter eller ligger.

** Ena ögat går bara inåt, vill inte se rakt fram eller åt vänster.
** Andra ögat där har linsen blivit repad eller något, gråstarr har det blivit av det, så jag ser väldigt suddigt och dubbelt.

** trasig där nere

** Överkänslig och Bedövad fot
Är kallare. Känns som trampar i kallt vatten
** Benet är fel monterat.
Så när jag går så pekat höger ben inåt. 

** Allt fastnar i halsen/ kan inte svälja
** En smak förföljer mig, allt smakar så. 

** Väldiga skrapsår på vänster höft och axel. 

Det är inte allt, men borde vara ett tillräckligt svar på frågan tänker jag.
Nej jag döljer inget, nej jag skäms inte.
Jag har inte gjort något fel och det är oerhört irriterande att jag inte minns vad som hände.

Och resten av skadorna är liksom allt från trasiga händer (som i sammanhanget känns som inget) till något som jag inte har berättat för någon annan än läkare och min bästa vän.

Och besvären idag är allt från en smak som förföljer mig, att jag inte kan luta tillbaka huvudet, vilket är störigare än man tror när man inte kan böja huvudet för att tömma en läskburk eller ta ögondroppar =) till att hjärnan inte funkar som den ska och att jag har ont överallt hela tiden, vilket då gör att jag inte kan sova osv osv, så allt från litet och löjligt till stort och livsförändrande.

Ja jag tackar för att alla gratulerar mig att det går så bra för mig, vart de nu fått det ifrån, utöver mina ”hissvideos”.

Ja jag har gått upp i vikt igen, men det är för att jag har ätit mig till 12 kilo, det är absolut inte att få 30 kilo muskler tillbaka..

Men det som är bättre är att jag nu kan gå, helt och hållet tack vare mig själv och för att jag själv skrev ut mig från sjukhuset just för att de drog ut på att jag skulle få försöka gå.

Jag kan böja benet nu, inte helt men jag kan iallafall.
Jag tror att det är lite lite bättre med halsen, ja allt fastnar fortfarande men om jag dricker en massa så får jag ner det.

Hmm.. Vad mer har förbättrats..

Oavsett så är jag OERHÖRT tacksam att jag inte är en grönsak i hjärnan och att jag kan gå!
Ja självklart så har jag ont osv osv och så kommer jag att ha det länge, så det är inte lönt att gnälla på det.
Jag är långt ifrån bra eller okej, och OM jag kommer bli bra eller okej i framtiden så är det nog ett år tills dess.
Och ja jag har absolut onödigt ont för att jag själv valde att sluta med morfin och allt annat smärtstillande, sömntabletter osv osv osv, så därför är det inte lönt för mig att gnälla.

Så skadorna är väldigt många och väldigt allvarliga, det är verkligen bara ett under att jag lever, jag har fått läkare att bli tårögda när de sett mig gå och prata, jag kände mig som om jag var på ett Zoo sista tiden på Orup för att de kom alla in grupp efter grupp för att få bevis själva på att jag kunde gå och att jag inte var en grönsak.

Det är verkligen bara ett under att jag överhuvudtaget lever och att jag kan fungera idag, det går inte att förklara medicinskt så det är bara änglavakt och tack vare Gud.

Så jag är supertacksam för att jag mår såhär och inte ännu värre.
Jag är jättetacksam för alla som vill mig väl och ja faktiskt även för att ni tror att jag mår bättre än vad jag gör, för det är ju det viktigaste för mig nu att inte vara ett offer och att min familj ska kunna känna sig trygga igen.

Ni som besökte mig får jättegärna berätta allt ni minns, för att för mig är det helt blankt.
Och tyvärr så fick inte min familj ta bilder utan mitt godkännande (när jag ligger i koma…) så de få bilder jag har visat er redan är allt jag har.

Men om det är fler som har tagit bilder i smyg så får ni jättegärna skicka dem till mig.

Och som avslutningsvis den absolut viktigaste frågan igen.
Ja jag hade säkert kunnat plocka delar ifrån bilen och sätta på en annan 350Z osv osv osv, men jag har verkligen ingen ork för det.

Har ni fler frågor så bara fråga MIG direkt, det är inte svårare än så.
Och om ni känner att ni vill agera experter på allt möjligt i världen och berätta för andra att olyckan inte var så farlig och jag var bara på sjukhus ett par dagar, så berätta gärna det för mig med för jag vet inget och du vet uppenbarligen mer än mig eller någon annan.

OBS! Åter igen!
Jag är verkligen super tacksam för att jag inte mår sämre och för att jag nu kan gå, så ta inte detta som något gnäll ifrån mig eller ”tyck synd om mig” inlägg som ni verkar tro allt jag skriver är.

Sen måste jag fråga en sak…

Är folk verkligen så superöppna med att berätta hur dåligt de mår?
Har jag helt helt missat det förr? Eller är det så att folk känner att de kan gnälla av sig till mig nu för att då kan vi tycka synd om varandra?

Jag ska visa er ett väldigt lindrigt exempel bara så ni förstår min poäng.

Som sagt, väldigt lindrigt, det absolut lindrigaste gnäll jag kunde komma på just för att inte personen som kanske läser detta ska må dåligt.

Jag gav er ett annat exempel för någon vecka sedan om en kille med sjuk mamma, det där bara fortsatte..

Och visst, det är bra att ni pratar om era besvär, absolut, men det känns verkligen som om att ni ska ”passa på” att gnälla av er till mig, och sen får jag höra att jag döljer mina problem bara för att jag inte pratar om det till allt och alla hela tiden..

Vill ni veta något så fråga, vill ni få rätt svar så fråga MIG!
Inte svårare än så.
Eller ja ni kan ju fråga läkarna kanske eller själva läsa i mina journaler, det är isåfall Plan B.

Men att fråga folk som inte har varit på plats, inte har pratat med mig eller min familj ens… eller ens med mina närmsta som har träffat mig…

Där tappa jag all respekt för dem.

UPDATE
6 FEBRUARI, 2023

** Idag fick jag träffa Ortopedläkaren Per som har hade så bra samtal med för någon vecka sedan, och han var precis lika bra på att förklara idag, och hans röntgenbilder var MYCKET bättre än de som de har valt att skicka till mig!

Så ja benet är felmonterat, trots att han gjorde om det när han var klar första gången, men så som han förklarade för mig och bilderna han visade så förstår jag absolut att jag var ett väldigt allvarligt och svårt fall.
Men det går att lösa med en ny operation, man borrar isär skelettet osv osv, men han tyckte att det var lite väl tidigt att göra det nu med tanke på mina andra skador och att jag nyss har börjat gå, och han kunde inte säga nu ifall den operationen skulle bli innan eller efter Påsk (jag vill kunna gå på Elmia) så om 6 månader så blir det ny röntgen, nytt besök och då ser vi om jag är redo för operation eller inte.

Jag som absolut inte har vridit på benet så som han gjorde idag har lite snällt sagt att det är kanske 10-12% fel bara, men han sa ”Nej nej det är mer än så”, och nu när jag såg skillnaden mellan höger och vänster ben när han undersökte mig så skulle jag nog säga 50+ grader iallafall.
Så ändå inte jättemycket men det får mig att gå väldigt fult och det orsakar säkert extra smärtor i resten av kroppen.
Men jag är väldigt tacksam att jag ens kan gå 🙂
Så ja inget är lika snyggt längre men jag lever 🙂

** Det nya för mig som han förklarade för mig nu för första gången, som ingen annan har sagt till mig innan trots att jag har klagat på smärtor där väldigt ofta, nästan dagligen, är att mitt bäckenben är trasigt på två ställen, och inte så som de på Orup sa till mig att där är en spricka, utan det är verkligen brytet, trasigt, på två ställen.
Så ja inget att göra åt saken oavsett hur ont jag har eller hur allvarlig skadan eller i detta fallet skadorna är, men det hjälper mig lite att förstå mina smärtor! Och för mig så är det viktigt.

** Hålorna/groparna/ojämnheten på skallen ska kanske kunna gå att lösa, de ger mig väldigt vaga svar kring det, och det mest positiva svaret har varit att det går att spruta in cement.. Jag är rätt säker på att det inte är cement de sprutar in för att jämna ut skallen, men vad som går att göra vill jag gärna göra så snart som möjligt, men eftersom inte ens Neurokirurgen (som har opererat hjärnan) har svar på det så vet jag verkligen inte vem jag ska vända mig till om det.

** 2023-02-21

Idag fick jag äntligen någon att ta en bild på mina skrapmärken som underligt nog läker väldigt långsamt.
Såhär ser jag ut idag 222 dagar efter olyckan

Det har ju slutat blöda iallafall, men det är ändå bara max sedan en månad tillbaka, så vi misstänker att där är sten kvar i kroppen för det känns konstigt och läker konstigt dåligt.

** Denna bilden är tagen någon månad innan jag började gå upp i vikt igen, så jag var inte nere på de där 66 kg här, men jag vägde nog under 70 iallafall.
När jag vägde 66 kg så såg det bara hemskt ut.

** Och såhär ser min rygg ut

Dagens Notiser

Dagens Notiser : Eventuell information till er som ska operera ögonen

Dagens Notiser : För långa skruvar i kroppen? OBS! Varning för bilder!

UPDATE 2024-01

Bilder på Ärr

UPDATE 2023 – 03

Liknande inlägg:

Dagens Bilder : Ett gäng ”bilgrabbar” åkte till Ronald McDonald huset i Lund Dagens Event : Vårt årliga besök hos Ronald McDonald huset i Lund Helgens Försök till God Gärning