** Så länge jag kan minnas så har jag gett undvikande svar på ”Hej frågan” ”Hur är läget?”, och ja självklart så har jag märkt flera gånger förr att folk inte bryr sig om vad man svarar på det ändå så, men nu märker jag att folk tar mina klassiska svar VÄLDIGT positivt, så jag har testat lite nya svar och det är samma sak där.
Så förr så har jag oftast svarat ”Jodå, själv då?” eller ”Jo det är precis som vanligt, själv då?”, och det har folk tolkat som ”Jo jag är lika super lycklig som jag alltid är dygnet runt varje dag, allt är perfekt”.
Och numera så svarar jag (beroende på vem som frågar)
”Jag kämpar på”
”Jag klagar inte”
Eller
”Det är som vanligt numera”
Och ja det är självklart för att jag inte vill vara ett ”tyck synd om mig” offer och för att det inte tjänar något till alls att ens försöka beskriva mina smärtor.
Men det väldigt förvånande nu är att dessa svar ses VERKLIGEN som super positiva!
Jag har fått respons i form av ”Åh vad lycklig jag blir, vad skönt att höra, jag blir helt rörd/tårögd” osv, ja i den stilen…
Så ja att folk tar det man säger som lite extra positivt, mer än vad det är menat, men att bli helt rörd av ”Jag klagar inte”, det tycker jag är lite konstigt.
För mig så är det svaret ungefär som ”Inga kommentarer”, men det är bara jag som är så bokstavlig, uppenbarligen så tar alla andra det som
”Jag har ingenting alls att klaga över, allt är perfekt”.
Så ja, alla är vi olika, och det är ju bra att folk tar det positivt, men jag märker ju absolut nu att mitt sätt att försöka vara neutral kan absolut ge mig problem då vården inte tar mig på allvar.
T.e.x så ska de ha sagt till mig på ena sjukhuset att de inte visste hur de skulle ta mig för att jag var så ”lättsam” eller om de sa ”skämtsam”, ja men det är ju mitt sätt att försöka ge en positiv bild.
Och ja sen då på det sista stället där de veeeeeerkligen tyckte att det var konstigt, onormalt att jag inte visade konstant depression.
Men JAG är iallafall väldigt bokstavlig.
Så om jag inte säger/skriver att det är ”bra” så är det inte bra.
Samma sak när folk frågar ”Är allt bra?” så tar jag det nog allt för bokstavligt, för att jag kan inte ens minnas en tid då verkligen ALLT har varit bra.
Eller är detta bara för att alla andra förutom jag svarar att de/något/allt är dåligt när de får den ”Hej frågan”?