** Min hälsa har varit rätt sämre nu i en hel vecka.
Och ja vissa dagar är sämre än andra, att ha ont osv får jag leva med, men nu är det min yrsel som har blivit värre igen, och det oroar mig.
Jag ringde till Neurokliniken för att berätta detta eftersom detta mycket troligt är ett tecken på att min ventil i hjärnan behöver ändra inställning igen, men deras svar var ”Ring igen om en vecka om det inte blir bättre, blir det värre så åk in på akuten”, och då berättade jag hur mina tidigare besök på akuten med dessa besvär har gått, men det hjälpte inte, jag fick inte ens en telefontid till en läkare.
Men men, jag förstår att detta är deras sätt att filtrera bort dem som gnäller i onödan.
Men, det enda minsta lilla positiva med detta jobbiga mående är att mitt minne helt plötsligt 13 månader senare har satt igång lite..
Som jag minns att jag ligger på sjukhuset och ser att min pappa kommer in på rummet, ensam, och där förstod jag att det var allvar.
Jag har haft ett vagt minne av detta innan, men jag har inte vetat när detta har varit, det kan lika gärna ha varit efter jag vaknade från koman (minnet är väldigt dåligt där också), men föräldrarna har berättat att när läkaren svarade mammas fråga ”Lever han?” med ”Ja men det är inte mycket mer än så, han är väldigt väldigt allvarligt skadad” så rusade pappa in på mitt rum trots att han inte fick, och det är mycket troligt det ögonblick som jag minns nu helt plötsligt.
Därför är det bra att prata om saker och tänka på saker.
De få minnen jag har under de första månaderna efter jag vaknade är bokstavligen ”ögonblick”, alltså som om jag har sett ett foto av något som jag sen minns dåligt.
Och jag förstår ju att mina föräldrar inte alls kunde tänka klart på den tiden och minns vagt och kanske lite fel nu över 1 år senare, så vi har pratat minimalt om detta.
De har säkert pratat med mig om detta när jag vaknade, men jag minns inget alls om det nu ju.
Men ja, en jobbig vecka med yrsel, smärta gnäller jag inte över, ja det är väldigt jobbigt att se suddigt och dubbelt alltid osv osv osv, men yrsel utan någon tydlig anledning till varför, det är väldigt jobbigt.
Och jag vill verkligen verkligen inte må som jag gjorde då Shunten/ventilen var helt fel inställd…
Så nu är frågan, har något gjort så den har råkat ändra inställning? Har slangen fått stopp? Har min hjärna börjat jobba bättre själv? vilket då gör att shunten behöver ha en annan inställning för att inte flöda för mycket utan att det behövs?
Ja, det återstår att se om jag får någon hjälp med detta eller om man ska bli sin egna läkare inom detta område med.
** Sen är det tydligen många som frågar ANDRA än mig om jag har fått försäkringspengarna för bilen, och när jag frågar vem som undrar så får jag bara svaret ”Alla undrar”, och jag är ju rätt säker på att jag redan har skrivit om det här i bloggen, men ja folk frågar inte mig, folk frågar inte mina närmsta, folk läser inte min blogg, det är ju väldigt väldigt tydligt.
Och som jag mycket troligt redan har sagt så fick jag 112 000 kr för bilen, så alla ni som antar att jag har fått flera miljoner av försäkringsbolaget kan lugna er.
Mina kläder ignorerar de fortfarande, väskan, Apple Watch, mitt skadade halsband nekar de ersättning för.
Min försäkring som ska ge mig lite ersättning för varje dag jag är på sjukhus, där vill de bara ge mig för de dagar som jag var på allmänna sjukhuset.
Så oroa er inte, jag har inte plötsligt ”fått” en massa pengar.
Så dessa pengar fick jag i början av året och de är slut eftersom jag får 75% av min sjukpenning som motsvarar 85% av en A-Kassa, dvs det räcker inte ens till mitt boende, och i 6 månader så betalade jag dubbla boenden, så ja, de pengar jag fick för bilen är slut, så all denna oroa att jag plötsligt skulle ha ”fått” en massa miljoner, och hur det skulle beröra er negativt, (ni som inte ens läser bloggen), oroa er inte.
Och åter IGEN!
Jag döljer inget, jag är ALLTID öppen som en bok och ALLTID ärlig, så gör inte saker så svårt, bara fråga mig om det är något ni undrar över.
** En annan dagligen återkommande fråga som jag faktiskt förstår är ”Vad hände?”.
Och detta har jag ju skrivit om, och tyvärr så minns jag fortfarande inget alls om det, det tråkiga då är att folk tror att jag ljuger om att jag inte minns, att jag skäms för att berätta, de antar att jag körde för fort osv osv osv, och det stör mig, för att jag ljuger verkligen aldrig.
Och de som tror på mig när jag säger att jag inte minns säger ”Skönt det” eller ”Lika bra det”, och för mig så är det absolut inte skönt, det stör mig enormt mycket att jag inte vet vad som hände, det har stört mig dygnet runt i 394 dagar nu..
Men ja jag förstår att folk bara vill väl när de säger det, likaså de som säger ”Allt har sin mening”, och nej, i detta fallet så kan jag verkligen verkligen VERKLIGEN inte alls se någon poäng eller mening med detta.
Någon sa ”Ja men du ser väl ditt liv annorlunda nu”, ja jag slösar mindre tid på att vänta innan jag säger till idioter att de är idioter, det är nog den enda positiva skillnaden.
