Jag påbörjade detta inlägget i början av året.
Mitt senaste utkast är från Februari.

Och nu när D’Angelo tyvärr har gått bort så är det verkligen på tiden att jag gör färdigt detta inlägget.

R.I.P D’Angelo 1974 – 2025

Och detta inlägget får bli mitt samlade inlägg om detta album.

Jag har redan ett bra inlägg om D’Angelo tycker jag.

Dagens Skiva : D’Angelo and The Vanguard – Black Messiah + D’Angelo Timeline

Så jag kommer att klistra in delar från gamla inlägg om just Voodoo albumet och sen uppdatera detta inlägget med tiden med videos ifrån andra.

Jag har väl alltid väntat på ny musik från D’Angelo (vars namn som jag fortfarnade inte vet hur jag skriver rätt med tangentbord).
Och när han gjorde en låt till ett TV-Spel så såg det ju verkligen ljust ut om ett nytt helt album.

Så det har har väntat på.

Och jag har väntat på att han ska hålla en ny konsert i Köpenhamn.
Den senaste jag köpte biljetter till blev inställd, jag tror att det var precis i början av pandemin.

UPDATE: Nej det var redan 2018.

Men man ska inte vänta, man ska njuta av det som finns idag.
För att när som helst så kan vad som helst hända.

Här är delar från mina tidigare inlägg om D’Angelo.

Mina Topp 3 Album

******************************

26 januari, 2025
Mina Topp 3 Album

Jag började med ett inlägg om ett av dessa album, där jag bara kort ville förklara vilka mina topp 3 album var.
Och sen insåg jag att det introt blev rätt långt som vanligt, så det ”introt” får bli ett eget inlägg helt enkelt.

Inlägger som kommer att skrivas klart någon annan gång handlar om albumet D’angelo – Voodoo.

Ett album som jag ser som ett av mina favoritalbum.

Frågan om vilka 3 album som är mina favoriter dyker ju upp lite då och då.

Jag har i flera år tänkt göra en video med min barberare Devoted om just detta, där jag har tänkt välja mina 3 album och sen ge honom ett annat album utöver dessa 3 som jag anser att man borde ha i sin samling.

När jag väljer mina topp 3 album så tänker jag på rätt mycket mer än på vad jag själv skulle vilja lyssna på.

Jag tänker på album som jag vill dela med mig till andra.
Album där musiken är bra nog för att prata om, som borde beröra de flesta.
Musik som jag har mycket personlig koppling till.

Album där alla låtar är bra nog för att inte vilja eller behöva hoppa över.
Album där musiken är bra oavsett om du lyssnar fokuserat på varenda en ton eller om du bara råkar höra någon sekund här och där medans du sitter och lyssnar på mina stories om albumet.

Såna saker tänker jag på.

Och helst att ingen låt ska sticka ut från mängden, ingen låt ska vara för mycket ”uptempo” så man lägger för mycket fokus på låten medans man pratar eller gör annat.
Ett album som absolut ostört ska kunna fungera som bakgrundsmusik oavsett om jag pratar med vänner, en dejt, min stora kärlek eller sitter i barberarstolen och blir omhändertagen.

Det är album med musik som betyder mycket för mig, där jag vill Ge en del av mig själv” när jag spelas upp musiken för någon annan.
Men jag vill inte ge för mycket av mig själv i heller..
Därför är ingen Kaah album med här..

Så tänker jag när jag SKA tänka så egoistiskt som möjligt när jag ska välja MINA favoritalbum med den musik som JAG vill lyssna på och som jag själv aldrig tröttnar på.

Men sån är jag, jag vill dela med mig, jag vill lära, jag vill få andra att uppleva bra musik och förhoppningsvis känna det jag känner medans jag pratar om mina personliga kopplingar till musiken medans den spelar i bakgrunden.

Just det där med att kunna spela albumet från början till slut utan att vilja hoppa över något spår är något som jag verligen håller högst när jag blir ombedd att välja 3 album som jag anser är bäst, att ta med på en öde ö osv osv.

De 3 album som jag tänker på främst då av just den anledningen att man inte behöver hoppa över något spår och att jag har stories att berätta om musiken under tiden vi lyssnar på albumen är då främst dessa 3.

Alla dessa 3 album är absolut värda egna inlägg.
Men jag jobbar just på ett inlägg om det första albumet som är på första plats som bäst av dessa 3.
Även om det mest blir att klistra in från tidigare inlägg om albumet.

Och sen då 2an J Dilla Donuts (spoiler) har jag ju en massa inlägg om redan.

Så därför får detta ”intro” räcka som ett eget inlägg.

1: D’angelo – Voodoo

Ja det är ju verkligen på tiden att jag gör ett inlägg om detta album som jag ser som ett av de få perfekta album någonsin.
Och med perfekt så menar jag inte att varje låt är perfekt, utan att det är ett album där du kan lyssna på det från början till slut utan att känna att du vill hoppa över något spår för att det är dåligt eller inte alls passar in till resten av låtarna.

Här är låter som skiljer sig i tempo från resten.
Och jag vill inte påstå att detta album är ett sådant album som känns som en story som berättas från början till slut.

Men det är ett väldigt bra album med vissa RIKTIGT bra låtar.
Så oavsett så är detta ett album som du kan sätta på och lyssna på frågan början till slut eller ha på som ”bakgrundsmusik” utan att behöva byta spår för att någon låt har för mycket tempo för att kunna fungera som ”bakgrundsmusik”.

Jag börjar nog med att klistra in tidigare inlägg här, och sen lägger jag till med lite nytta i botten.

Denna gången ska jag börja med albumet som ni borde lyssna på ordentligt minst ett par gånger i livet, men det funkar också perfekt som bakgrundsmusik som sagt, oavsett om nu är själva, med vänner eller med er stora kärlek.

Trots att jag inte tycker att alla låtarna är bra nog för att sätta på bara för sig själva.
Men peakarna på albumet är världsbäst bra så det jämnar ut sig.
De ”mindre bra” låtarna är absolut bra nog att lyssna på medans man väntar på de bra låtarna eller för att varva ner mellan de jättebra låtarna.

Minst bra låt på albumet som jag hade kunnat hoppa över (men det behövs inte) är ”The Line”.

Den tredje minst spelade låten på Spotify är ”The Root”, och det kan jag inte alls förstå, för att den är bland mina Topp 3 låtar på albumet.

En personlig story bakom detta album som jag gärna upprepar klistrar jag in från ett gammalt inlägg.

”Jag har nog berättat detta tidigare, men jag är ett stort fan av D’Angelo sedan 1995.
Och någon gång kring 1998 så ryktades det om att han skulle släppa ett nytt album, efter ett par gästspel.
Och i MINST ett års tid så gick jag ofta till en skivaffär här i Malmö där jag brukade beställa skivor, för att fråga om denna skiva, som jag inte ens hade namn eller datum på.
Men ägaren / han som stod i butiken blev inte trött på mig som tur var eftersom jag köpte en massa andra skivor, nästan varje dag.

Till sist så kom det ju ett officiellt datum osv osv.
Och jag tjatade till mig att få köpa skivan så fort han hade fått hem den, innan det officiella datumet, trots att han förklarade allt med sälj-statistik osv osv (som var otroligt viktigt på den tiden).
Han fick inte sälja skivan innan det officiella datumet för att då skulle det inte räknas in på antalet sålda skivor på relasedagen, och det var så man mätte framgång förr.
Men efter en månads tjatande så tyckte han nog bara synd om mig haha.
Jag fick köpa skivan innan den var officiellt släppt.
Jag minns att skivan var så färsk från lådan att där var inte ens satt en prislapp på den.

Ännu bättre den dagen var att jag skulle träffa en av min dåtids största kärlek.
Hon följde med hem, jag satte på skivan, och från det första beatet så var jag bara helst.. helt amazed.

Så jag struntade i henne helt..
Och precis som alla andra säger så är HELA SKIVAN riktigt bra!
Och ännu roligare, efter den sista låten hade spelats klart, så tyckte denna tjejen (Issi, för er som känner mig och vet hur kär jag var i denna tjejen) att nu var det dags för henne att få uppmärksamhet, men jag förstod ju att det var något som inte stämde, eftersom det var en CD, som fortsatte att ticka sekunder… trots att det var tyst.. som på en LP skiva..
I vanliga fall så stannar ju en CD skiva eller så spelas den om från nytt om man har ”Album repeat” intryckt.

Och där, som ett hemligt bonusspår efter en tids tystnad efter den officiellt sista låten.. kom en av världens bästa låtar någonsin…
Låten utan namn..
Låten som i efterhand fick titeln ”Untitled” med tillägget inom parantes det som låten kanske borde heta eftersom det är det han sjunger (How Does It Feel).

Efter det så var jag ju givetvis tvungen att lyssna om på hela albumet igen, för att den låten, efter en ett så bra album, var bara mind blowing ofattbart otroligt bra…

Issi gick hem, and the rest is history..

Den hemliga låten blev inte bara albumets mest kända låt utan D’angelos mest kända låt utan tvekan..
Låten som blev FÖR stor för honom..
Låten som gjorde honom till mest älskade artist på den tiden.
Låten som förstörde hans karriär under många (alldeles för många) år pga prestationsångest över en väldigt enkel musikvideo där han ”bara står framför kameran”

D’Angelo – Sex Symbol Gone Wrong

Många år senare så fick jag reda på att det var J Dilla som låg bakom skivan, soundet och allt som detta album skapade.
Det förklarade så mycket..”

D’Angelo – Untitled (How Does It Feel)

Vi kommer aldrig kunna förklara för framtiden hur den musikvideon satte press på alla killar att ha de där ”nya, extra” magrutorna, för att alla tjejer nästan krävde att alla killar skulle ha detta helt plötsligt..

Att dessa magrutor gjorde att D’angelo många gånger var allt för sen på sina konserter för att han var besatt av att göra situps innan han gick ut på scen för att visa fansen det (de kvinnliga) fansen ville se.