** Jag har i hela mitt liv väldigt ofta fått höra en massa olika kommentarer om min dialekt, hur jag pratar, hur jag låter.
Folk har alltid tyckt och trott en massa kring det.
Idag fick jag dock höra något nytt, som säkert fler har trott/tyckt men bara inte sagt det till mig.
En vuxen kvinna (äldre än mig) tyckte att det lät som om jag fejkade min dialekt för att dölja min Skånska (inte första gången jag hör det antagandet) och att jag då var en osäker människa som försökte vara någon jag inte är.
Att jag hade bestämt mig för att vara någon (som jag inte är) och då ”gått in i den rollen helt” och glömt bort vem jag egentligen är.
Ja extremt mycket antagande och dömande på ett telefonsamtal som kanske var i någon minut…
Ja det är faktiskt inte ovanligt med skåningar som fejkar sin dialekt, man hör det ofta hos ”Wannabe-snobbiga” tjejer och jag hörde det senast i Påskas på en vuxen man som försökte dölja sin Helsingborgsdialekt.
Men nej, jag fejkar inte min dialekt.
Jag bryter inte.
Jag talar inte ”Malmö-Ghetto Svenska”
Jag försöker inte låta som en häftig amerikanare.
Jag har miljontals gånger behövt förklara att det är ett medfött talfel, men det har ingen någonsin velat tro på
Fortsätt läsa ”Dagens Notiser : Varför jag talar så ”konstigt” – Rhotacism”