Dagens Bil : 1963 ATS 2500 GT

Sedan detta helt galna ladufynd av bland annat en unik Bizzarrini P538

Dagens Ladufynd : Million Dollar Barn Find: First Wash in 32 Years!

så har jag tänkt mycket på Bizzarrinis bilar, jag har alltid tyckt om hans designer, och jag tycker att de flesta av hans skapelser är underskattade.

 

En av dem är absolut denna vackra skapelse som påminner om en hel del andra modeller.

 

Grejen är bara, att de bilar som den påminner om, är snyggare än denna.
Speciellt Ferrari Dino

Eller jag vet inte,

det är nog beroende på dagsformen.

 

Men! 2500 GT har både en roligare motor, större motor, starkare motor och väger mindre än Dinon.

Ännu roligare är att ATS 2500GT är ännu en “Jag hatar Ferrari Enzo så pass mycket att jag bygger en egen bil” bil.

Hösten 1961 så var det flera av de viktigaste anställda hos Ferrari som tog sitt pick och pack och bara gick för dagen för att de också tyckte att Enzo Ferrari var dum i huvudet.
Och det är faktiskt till och med som så att de var trötta på Enzos fru Laura som ibland skrek på cheferna ÅT Enzo för att han var väl trött i rösten ibland.

Så en dag tröttnade de flesta höjdarna inom Ferrari på att Laura käftade för mycket om saker hon visste för lite om, Girolamo Gardini som var säljchefen ställde ett ultimatum till Enzo, antingen så fick kärringen hålla sig utanför deras kontor eller så sticker han, och ja han stack, tillsammans med en massa andra höjdare och viktiga personer inom Ferrari.

Två av dem var Carlo Chiti och Giotto Bizzarrini.

Carlo Chiti har byggt tävlingsmotorer i hela sitt liv, plus att han hade en riktig utbildning bakom sig som flyg och rymdtekniker.
Han var med och tog fram Ferrari första mittmotor F1 bil, Ferrari 156.
Han konstruerade motorn till en av världens vackraste bilar, Alfa Romeo Tipo 33.


Han byggde även en hel del F1 motorer till Alfa Romeoa, Minardi osv.
Den sista motorn som Carlo Chiti skapade är den 12-cylindriga boxermotor som Koenigsegg köpte rättigheterna till.
En motor som jag fortfarande hoppas på att få se i produktion.

Han och Giotto Bizzarrini skapade ATS (Automobili Turismo e Sport, och tyvärr så var den enda skapelsen av ATS denna 2500 GT.

ATS 2500 GTS - Chassis: 2006  - 2017 The Quail, a Motorsports Gathering

Och som ni förstår så sitter där ingen vanlig motor i denna bilen byggt enbart för att jävlas med Ferrari.
I ATS 2500 GT som är en av världens första sportbilar med mittmotor, sitter en förstorad variant av Chitis F1-motor! (I en F1 bil så var motorn på 1.5 liter)

Nu har jag laddat upp er inför denna motor som en störig DJ som vägrar “Drop the bass!”, men 1963 så var detta en väldigt kraftfull motor.

“The engine mumbles and stumbles while the needle of the rev counter starts to climb, then at 3,000 revs it explodes like a volcano… I caught myself thinking that [the ATS] constituted a… real racing road car, in all senses” – Road and Track magazine

Motorn som sitter i denna lilla bil är en 2,4 liters aluminiums-V8a med enkla överliggande kamaxlar och fyra Weber-förgasaresom som lämnade 220 hk i GT modellen och 260 hk ur GTS modellen (GTS var versionen som var race ready och hade aluminiumkaross, en Superleggera alltså)

Det var knappt vad Ferrari fick ur sina 3 liters V12or på den tiden.

Plus att ATS 2500 GT vägde ett PAR hundra kilo mindre.
GT versionen väger bara 820 kg!
Chassit var också det absolut senaste med individuella hjulupphängningar och skivbromsar runt om.
5 växlad låda ifrån ZF osv osv, detta var absolut en Ferrari-killer!

GTS då 😉

Ytterligare 40 hk soom sagt. (Kanske till och med 45, motorn hade iallafall 240-245 hk)
Bantad med 60 kilo!!
Den hade även en riktig racelåda, en osynkad sådan, också konstruerad av Chiti.

Så om GT modellen var snabb med 3,7 kilo per hästkraft så var ju GTS modellen bra mycket snabbare med 2.9 kilo per hästkraft och dåtidens kanske mest avancerade chassi.

Eller så som vissa vill räkna så är det 0,26 hk per kilo och 0,34 hk per kilo, men jag tycker bara att det är töntigt att räkna så.
Men det hjälper oss att jämföra med en modern Ferrari.
En Ferrari 458 Spider har 0,37 hk/kg.

Men nu börjar jag nörda ner mig för mycket som vanligt.

Tyvärr så blev det bara 2 st GTS, och de körde bara ett race..
Och GT Modellern blev det inte många fler av i heller tyvärr, vissa säger 10, vissa säger 6, plus de 2 GTS då.
Men så vitt jag har koll så blev det 12 chassin, och utan dem så blev det 8 st fullt färdiga rullande bilar. (lite mer om det i slutet)

Denna bil som var den första italienaren med mittmotor (Ja, 3 år före Miura) och absolut en av de första sportbilarna i världen att ha en mittmonterad motor, hade absolut kunnat sälja bra och verkligen slå knockout på Ferrari som inte förstod hur man tjänade pengar eller var serviceminded, eller trevlig, ödmjuk osv osv.

 

Tänk att ha en V8a som varvar över 9 000 rpm precis bakom dig i en sån liten bil…

Meeeeen…. Bizzarrini var otålig och startade eget bara året därpå eller två.

 

2012 så försökte någon få liv i ATS igen med en modern 2500 GT

Den skulle ha en Cosworth-trimmad Subaru boxerfyra med 500 hk.
Sen några år senare så var de på det igen med tomma hot om att bygga en ATS som skulle vara baserad på McLaren 12C..


Men men..

De väldigt få ATS 2500 GT som finns är väldigt vackra, speciellt när man kan storyn bakom tycker jag.

 

File:ATS 2500-GT Front-view.JPG

Där är många linjer som påminner om många bilar som har kommit senare.

Och Ferrari Dino, som jag tycker är lik denna

 

Den kom 4 år senare…
Och det sägs att Tant Ferrari ville ha en snällare sportbil till sig själv, så därför byggdes Dino Ferrari, döpt efter deras son som hade gått bort.

Tror ni tantan fick lite inspiration ifrån 2500 GT? 😉

BTW, den vackra grå/gröna bilen som syns på de flesta bilderna är en GTS.

Ni ser att den saknar lite krom, annars så ser den ut som en GT

Läs mer om bilen här

https://www.kidston.com/motorcars/2622-1964-ATS-2500-GTS/

https://www.bytbil.com/nyheter/ats-2500-gt-var-mittmotorpionjar-6710

 

Nu bara lite bilder och videos att avsluta med innan jag lägger in en sista notis bara.

1964 ATS 2500 GT

 

 

Så, slutet ja..
Jag skrev att där var en sak jag skulle ta upp i slutet.
(Se detta som en bonusscen efter eftertexterna)

12 st chassin, 8 st bilar.
Finansiären bakom ATS, Greve Giovanni Volpi, som var kanske den som svek Enzo Ferrari mest då han var en sådan storkund att han fick bilar av Ferrari innan de hade visats officiellt, han tog en av bilarna, den med chassinummer 2004, samt de 4 icke färdigbyggda bilarna, som nu utgör de diffusa officiella tillverkningssiffrorna.

Han ville också starta något eget, och börja med dessa 4 chassin.
Han skulle starta ett eget bilmärke som skulle heta Serenissima.
Det roliga är att bilen med chassinummer 2004 har en 3 liters Chiti motor istället, den bilen skulle vara målet med de andra 4 icke färdiga bilarna.
Men det blev inget av det i heller.. 2004 bilen användes som betalning till någon ATS anställd sen ändå..
En ATS mekaniker vid namn Alf Francis, jepp, Francis som senare var Stirling Moss mekaniker (nu börjar nördandet igen)

Vilket som, den bilen med chassinummer 2004 var fullt fungerande, men den hade inget namn..


Det är ingen ATS egentligen, och det blev aldrig något Serenissima.

Men Francis brydde sig inte om det, han körde med bilen ändå, och ska tydligen ha trimmat den ytterligare.
Men denna bilen “fanns” aldrig, eftersom den aldrig blev registrerad, en noname bil som inte ens var gatureggad, men som sagt, han körde med den ändå =)

Och ja, mycket troligt trimmad.
Så vad denna 3 liters, trimmade motor gav i effekt, det vet ingen, det var ju ingen som bänkade den såklart.

Francis sålde sen bilen som i brist på något namn kallas för 2004.
Den såldes 1966 till Bruce McIntosh tillsammans med en reservmotor, en “vanlig” 2.5 liters motor.
Så Bruce McIntosh är den första registrerade ägaren på den bilen 1966, då med 3 000 mil på mätaren..

Så funkade det på den tiden, bilen utan officiell tillverkare, utan namn, användes som betalmedel ett par gånger, utan att ens vara registrerad!
Utan något ägarbevis!
Egentligen så är den ju värdelös, så hade man nästan sett det idag iallafall.

Vilket som, Bruce krockade bilen, en bil som det inte finns reservdelar till.
Så bilen togs till en plåtverkstad i London som skulle fixa en ny front till bilen.

Men det jobbet tog längre tid än väntat, Bruce tröttnade och sålde den till ägaren till plåtverkstaden.
Och han bara lät den stå…
Han tog inte tag i att fixa bilen förrän han hade tröttnat på den och skulle sälja den.
Så 1971 såldes den bilen med en ny front, till vem vet man inte, och till sist så hamnade bilen i California hos en man som redan äger en ATS 2500 GT, chassinummer 2001 om vi ska vara lite nördiga igen.
Varför det är lite intressant är för att chassi 2001 är den bil som visades upp på Geneve salongen då ATS visades upp för världen för första gången.
Så Norbert McNamara som han heter, äger den första ATS och den sista, som inte ens officiellt är en ATS.
Men av så få bilar i världen så är det ju väldigt coolt att ha de första och sista.

Varför han köpte 2004an var för att hans 2001 hade fått en Chevrolet V8a istället nån gång genom åren, och han ville ju såklart ha en originalmotor till sin bil, så han köpte 2004 med tillhörande orörd 2.5 liters motor, som en ren reservdelsbil.

Åren går, Norbet samlar på sig en massa bilar, och där är folk som vill köpa hans 2004, men han vägrar att sälja.
Där är en man som tjatar i flera år om att få köpa 2004, men Norbert vägrar sälja den.

Åren går, Norbert och hans familj flyttar till Costa Rica, och tar med sig hela sin bilsamling,  den envisa mannen tänker då att hans dröm är förlorad.

Åren fortsätter att gå, Norbert säljer av sin samling, men han behåller 2004an.

Åren går och nästan 20 år senare så hittas 2004an som ett ladufynd, bokstavligen, den stod i en lada.
Och den tjatiga mannen lyckas till sist få köpt bilen av Norbets dödsbo.

Bilem togs till en verkstad i Costa Rica där de la ner två år på att mekaniskt restaurera bilen.
OBS, enbast mekaniskt. (ja de var också långsamma)

Nu till det coolaste.
Så fort bilen var klar  2008  så deltog den nya ägaren i ett 300 mil långt rally – “Modena Cento ore Classic”.

Där kör man via Schweiz, Italien och Frankrike, bilen vann till och med pris i något av stegen under rallyt.
Snacka om cool comeback för bilen!

Efter detta rally så plockades bilen ner i molykyler för att inspektera varenda en skruv.
Och eftersom bilen mer eller mindre bara hade gått 3 000 mil innan allt detta, så var motor och växellådan i perfekt skick.

Och eftersom Norbert hade haft bilen ståendes still i varma Kalifornien i 35 år så var där INGEN rost någonstans på varken chassi eller kaross.

Så när bilen hade klarat sig så bra, ett hårt rally efter ha stått i en lada i så många år, så tyckte ägaren då att bilen var verkligen värd en massa kärlek.

Stötdämparna skickades till Koni för att byggas om på nytt, alla bussningar byttes osv osv, men annars förutom en ny koppling så var alla huvuddelar fortfarande originaldelar.

Ja där sitter ett custom made Abarth avgassystem på den nu, men original finns kvar.

Bilen blev helt klar sommaren 2009 och då visades den upp på Pebble Beach Concours d’Elegance.


Kort därefter så sålde RM Autions bilen för lite över 5 miljoner kronor.


Idag så ser man bilen som en 1963 ATS 2500 GT 3.0 Litre Coupe, men 2004an har verkligen levt ett väldigt speciellt liv, som ett hittebarn nästan som har hoppat från barnhem till barnhem, så jag tycker att 2004an är så mycket mer än en ATS 2500 GT.

 

Men, det är iallafall en av de bilar som räknas som en ATS, som ingen kan bestämma sig för hur många där är.

Och ingen vet fortfarande hur mycket effekt den trimmade 3 liters motorn har.

 

Jag tror faktiskt att den har över 300 hk.

(Visited 42 times, 4 visits today)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.