** En sak som min pappa ville lära mig som ung var att det var en fördel att låta andra tro att de kan bättre än dig, att de vet mer, att de är smartare.
Jag höll inte alls med, jag tycker om att rätta folk, att visa att jag kan mer än dem osv.
Och det har dröjt ända tills nu ”på äldre dar” där jag själv (ibland, väldigt sällsynt) har gått efter pappas råd.
Det är ju flera gånger om dagen som folk hör av sig till mig för att prata om allt möjligt, ställa frågor osv, men många gånger bara för att prata, för att det är väl någon status i att prata med mig om vårt gemensamma intresse, och ja det märks väldigt ofta att folk bara är ute efter någon slags bekräftelse, de vill skryta över sin egna bil egentligen osv.
Och nu då den nya LITE ödmjuka Pierre, så har jag insett att jag gör folk glada om jag låter dem tro att de lär mig något om mitt intresse som jag inte redan kunde.
Eller när de skickar något till mig som jag redan har sett, som jag redan har delat, som jag redan har lagt upp i bloggen, eller som jag är totalt ointresserad av att kolla på, så kan jag ”ljuga” och skriva något som ”Ah vad nice”, det är ju ingen lögn, jag säger ju inte
”Ah vad bra att du skickade det klippet till mig för att jag har inte sett det klippet innan och där var information om en bil som jag aldrig har känt till tidigare”
Så jag ljuger inte (det gör jag aldrig).
Men, jag kan undvika att säga precis vad jag tycker och tänker, och på så sätt göra folk glada.
Och när folk ”ställer en fråga” om en bil enbart för att skryta om en bil som deras pappas, brors, skolkompis, grannes, älskarinnas, kusins, fotbollstränare en gång sa att han skulle köpa, så jag kan låtsas vara intresserad, för det gör dem väldigt glada, det är någon status i att ha gjort mig intresserad, imponerat på mig, lärt mig något.
Ja nu låter det som om jag är självgod osv, men så är det bara.
Och jag har då börjat (sällsynt ändå) låta andra tro att de kan mer om det som jag är expert på än vad jag kan.
Jag låter folk prata om sina bilar som de är jättestolta över och jag spelar att jag är jätteintresserad och imponerad.
Det var en diskussion häromdagen om gaser (jag bryr mig egentligen inte det minsta om det) och jag ställde frågor och visade intresse, fick dem att tro att jag var intresserad och att de lärde mig något nytt, och de kände sig stolta och glada över det.
Jag ljög inte, jag sa inget om vad jag tyckte och tänkte, eller hur lite jag brydde mig egentligen.
De blev glada och jag blev påmind om hur lätt det är att göra människor glada.
Man behöver inte ge en komplimang (absolut inget fel med att ge komplimanger!) utan man behöver bara visa intresse, få dem att känna sig hörda, att de får vara i fokus lite, de får känna sig duktiga/smarta, och då mår de bättre.
Jag bryr mig inte det minsta om att folk hatar mig för att jag inte hatar mig själv, och att folk tycker att jag är narcissistisk för att jag tycker att jag är bättre än andra osv osv bla bla bla.
Men om jag kan göra folk glada så gör jag det.
Det var något de kallade mig innan det blev ”inne” att kalla alla män för narcissister..
Jag minns inte vad det var.. Inte Egoist, inte självgod..
Aja det finns många ord för dem som inte hatar sig själva
https://sv.wikipedia.org/wiki/Megalomani
En till sak som jag kom på nu, för att ge mig själv lite cred.
Fulla människor ringer till mig, detta händer ofta.
Människor som jag annars inte alls har kontakt med.
Och det är helt enkelt för att de vet att jag alltid svarar och för att de ser att jag är online.
Och häromnatten så lyssnade jag på ett fyllo som så gärna ville använda så ”stora” ord som möjligt, så överdrivet löjligt, så personen lät bara korkad för att personen använde orden fel..
Och jag sa inget om det, utan jag lät fyllot få känna sig smart…
Men jag ville bara säga till personen att de använde orden fel och att det bara fick dem att låta väldigt korkad.
Men det fyllot blev också väldigt glad av att jag lyssnade =)
