Dagens J Dilla : J. Dilla Ft. Common – E=MC2 (Skrivet 2012)

OBS! Detta är ett inlägg från 2012 som jag uppdaterar.

 

Jag har lyssnat på J Dilla i många år..
Så länge jag kan minnas skulle jag tro.. Ne kanske inte riktigt.. Men så länge jag har tyckt om Hiphop då.
Vilket är så länge jag kan minnas..

Äh never mind.

Det jag vill sätta ord på är att jag har lyssnat på J Dilla sen innan jag visste att jag lyssnade på J Dilla, eller Jay Dee.

Det tog mej många många år(allt för många år) innan jag förstod vem J Dilla var.. Att han ens fanns..
Alltså jag visste ju att han fanns och jag hörde hans namn nämnas i låt efter låt efter låt..

Det jag INTE visste och det som tog mig allt för många år att förstå är att det var en och samma kille bakom alla dessa helt skilda låtar som jag älskat genom åren.

Att det var J Dilla som skapade en hel genre av musik, en helt ny stil, ett sound som var det absolut hetaste under många år..
Och att han skapade musik som är före sin tid än idag (2020)

Och det som till sist fick polletten att ramla ner var ett “eftersnack” efter en låt, ett “eftersnack” som jag än idag 2020 inte kan hitta igen, och den iPoden jag hade då har jag gett till min bror sen många år tillbaka…

Men jag minns exakt ögonblicket..
Och låten.

Det var med denna låten som jag upptäckte J Dilla..
Alltså.. Hur ska jag förklara..
Ja helt enkelt att jag insåg att det var en och samma kille som låg bakom ALLT!!!

Jag insåg här att J Dilla var den bästa någonsin, skaparen bakom allt.

Detta var så sent som 2007.
Jag jobbade på SOS International i Danmark, pendlade varje dag till och från jobb, Malmö-Köpenhamn-Malmö.

En enkelresa innebar att gå till bussen, ibland fick jag skjuts av pappa, beroende på när jag började jobba.
Sen Buss, Tåg, Metro, Buss, Buss.

Tåget var alltid försenat.
Metron funkade sällan.

Och det störiga var att om jag inte hoppade av vid flygplatsen där alla skulle av med sina stora väskor, och chansade på att Metron funkade, så fick jag hoppa av på centralstationen, där tåget stannade i samma ögonblick som Bussen stannade där uppe ute på gatan.
Så om du inte hann springa upp till bussen så fick du springa fram till det första rödljuset och hoppas på att busschauffören ville öppna dörren för dig där, vilket han inte alltid ville såklart.

Bussarna kördes som  om det satt dårar bakom ratten, och de stannade inte på sina hållplatser mer än 3 sekunder, det var (är?) verkligen så i Köpenhamn.
Knappt så att folk han gå på eller av, fullt seriöst alltså, det var många gånger som gamlingar fick åka med vidare för att de inte hann gå av.

Men.. Jag klarade mej igenom detta helvete till pendlande i flera år med mina stora hörlurar och bra musik helt enkelt.
Det är så man klarar sig igenom det mesta i livet.

När jag jobbade på SOS så jobbade jag LÅNGA pass. Kunde börja 07 och sluta 23 som värst.
Och alltid MINST 6 dagar i veckan (Det är så man tjänar pengar… Och ALLT gick till min #350ZRS)

Så givetvis var det väldigt viktigt för mig att jag fortfarande hade batteri kvar i telefonen i slutet av dagen när man skulle hem igen efter ett väldigt långt pass.
Vilket jag sällan hade, trots att jag inte alls satt och pillade med min telefon under tiden jag jobbade.

Så för att inte slösa på batteriet på min mobil (Detta var innan min iPhone också)
Så köpte jag mej en iPod.
Jag minns inte ens vad jag lyssnade med innan dess, jag hade någon slags MP3 spelare misstänker jag.

Detta var iallafall första gången jag skulle använda en MP3-spelare där jag var tvungen att projektera med iTunes för att få låtar i den.
Vilket jag HATADE! Och gör än idag.

Det hör till saken att jag alltid alltid har laddat ner mer musik än vad jag hinner lyssna på, eller “gå igenom”, sortera osv, sortering-nörd som jag är.
Jag samlar på mej ALLT, iallafall allt som kan vara intressant för mig, allt nytt inom HipHop, och mycket som jag vet andra vill ha.

Så eftersom jag hade förstått mig på iTunes så insåg jag snabbt att det enklaste sättet att variera musiken i min iPod och att synka låtar var att markera spellistan som heter “Ny Musik”.. Eller vad den heter.
Den tar då alltså min senaste tillagda (nerladdade) musik och lägger in i min iPod.

Och ett nyligen nerladdad och uppstartat iTunes och en ny iPod, kopplat till en dator med flera TB musik, då tror iTunes ju att ALL musik är ny musik!

Så iPoden fylldes snabbt med precis allt möjligt.
Nytt som gammalt.. Och jag hade ingen koll på läget alls.
Men så fick det vara, jag orkade verkligen inte göra spellistor på ännu en musikspelare, “Ny Musik” fick helt enkelt vara min enda spellista på min iPod.

Och jag fick som vanligt spendera timmes+ pendlande med att scrolla igenom mer musik mer än vad jag lyssnade på.

Vilket som.. Där så bara råkade det komma med en låt som jag säkert hade hört flera gånger innan, men som jag plötsligt bara insåg var så JÄVLA bra!

Jag minns ögonblicket exakt.
Jag går ut ifrån tåget. Ställer mej på den fullproppade rulltrappan, ingen vill släppa förbi mig, som vanligt. Jag kommer upp till busshållplatsen, och inser att jag har glömt min ena handske på tåget.. Som jag precis skrutit om till min kollega som gav mig en komplimang för mina fina handskar, att denna var minsann inne på andra säsongen, “jag brukar alltid tappa mina handskar men dessa har jag hållit hårt i” =).
Ni förstår kanske varför jag är skrockfull..

Jag inser att rulltrappan är allt för fullproppad med stressad folk för att jag ska hinna springa upp och sen springa ner för att hinna på tåget igen, leta efter min handske och sen ändå hinna med bussen och komma till jobb i tid.
Det fanns ingen chans för det, och jag ville verkligen inte komma sent till jobb.

Riktigt sur över min tappade handske var jag.. Men men, det fanns inget att göra åt saken..

Istället så fortsatte jag bara marschera mot jobb och försökte verkligen koncentrera mig på musiken, på att lyssna och HÖRA denna låten ordentligt..
Försöka gissa vem det var som hade skapat den.. Vem han hade samplat.
Jag minns inte om det var för att inte tänka på min borttappade handske och min frusna hand, eller om jag bara fastnade för låten i mina hörlurar helt enkelt och mitt musiksinne direkt satte igång och jobbade som vanligt, försöka komma på samplingen.

Detta var låten jag verkligen hörde, lyssnade på och fokuserade mig på då.

J. Dilla Ft. Common – E=MC2 (Instrumental)

Och jag lyssnade på den.. Om och om igen..
Dag efter dag..

För hur iTunes än synkade min iPod så försvann inte denna låten.
Och konstigt nog så brukade den dyka upp vid samme ställe under mitt pendlande..

Och det var ett spår utan namn.. Så om jag ens skulle försöka söka efter “Track 1″(Eller vad spåret nu hette) i mitt diskotek så hade det ju kommit fram bokstavligen tusentals låtar.

Men så nån vecka eller månad senare så dök denna versionen upp på min iPod.

J Dilla- E=MC² (feat Common)

Ah det var en av Commons skivor den hade synkat med alltså,
Då har jag väl den skivan som instrumental också antar jag, eftersom det bara var beats på den jag lyssna på tidigare.

Så där kopplade jag samman dem.

Jag kunde liksom “höra” Common över beatet i mitt huvud innan jag hörde låten med Common, men jag visste inte vilken av hans låtar det var…

Så hela den dagen på jobb så satt jag bara och längtade att få komma hem och söka söka söka i mitt stora arkiv.

För jag VISSTE att Common inte låg bakom detta beat själva..
Och att den killen som skapat det beatet.. Måste vara GRYM.. Och måste ha gjort en massa annat bra.

Det var hela motivationen till min jakt den gången.

Så.. Efter en lång dag på jobb så blir det en ännu längre natt, sökande vid datorn där hemma.

Namnet J Dilla dyker upp.

Jag söker runt och laddar ner ALLT jag hittar med det namnet.
Och det jag redan har med det namnet försöker jag tvinga in i “Ny Musik” spellistan i min iPod, jag byter mapp, namn osv osv för att lura iTunes att det är den senaste nerladdade/tillagda musiken.

Men som vanligt så hinner jag inte lyssna på allt..
Utan lägger det bara till “Sortera” högen (som är full med osorterad musik än idag) och tar för givet att iTunes ändå synkar allt som är nytt..

Sen får jag släppa det där, snart ska jag vara på jobb igen.

Månaderna går..
Och nu är det snart vinter igen.. Eller det var nog samma långa vinter… Trots nya handskar så har jag inte kommit över mina gamla.

Jag sitter hemma vid datorn som vanligt och söker skivor.
Och hittar en nysläppt skiva av Busta Rhymes som jag inte hade en ANING om att den skulle släppas!

Busta Rhymes: Dillagence

Dillagence Mixtape by Busta Rhymes Hosted by J Dilla

Åhfan.. Där är det den där J Dilla igen.
Så han har alltså gjort en skiva ihop med Busta Rhymes?
Då MÅSTE han vara stor!

Nu visste jag alltså vem.. Nope…
Eller ja jag visste ju, som sagt, jag visste att det var en producent vid namn J Dilla som gjorde beats åt bland annat Busta Rhymes.. osv.
Jag hade hört en massa annat bra ifrån J Dilla.
Men trodde bara att det var en grym underground DJ som gjorde bra samplingar och beats.

På den tiden så laddade jag ner mycket ifrån Datpiff.
Och det är just ett sådant underground-mixtape där folk lägger ut allt möjligt för att nå ut till lyssnare, detta var innan (långt innan) Soundcloud.

Men hade fortfarande ingen aning om vem han verkligen var.
Det tog mig som sagt många år innan jag förstod J Dillas storhet.

Jag hade inte tid med musiken så mycket som förr då när jag jobbade så mycket.. Jag hade inte tid med något annat utöver jobb egentligen..
Det var jobb.. Och bilen.. Jag tog bokstavligen semester för att fixa med bilen, och även då så ringde jag in till jobb varannan timme dygnet runt för att kolla så att de klarade sig utan mig.

Aja..

En ny skiva med Busta Rhymes måste ju lyssnas igenom.
Det måste prioriteras, jag älskar ju Busta Rhymes.
Jag kan inte bara ta för givet att den ska dyka upp på min iPod automatiskt.

Så nu fick jag lära mej att göra spellistor och annat trams i iTunes till sist ändå..
Still hate it.


Nice skiva!

Skitbra!

ALLA låtarna var bra.. Och jag hade inte hört nån av dom innan!
Grymt jobbat Busta Rhymes.

Riktigt bra! 

 

Så kolla in den skivan.. RIKTIGT bra är den!

https://www.datpiff.com/Busta-Rhymes-Dillagence-mixtape.8707.html

Efter ha lyssnat igenom hela skivan, ett par gånger, både hemma och till och från jobb..
Jag går på vägen hem från bussen en sen och hungrig natt.

Så är sista spåret på den skivan ett Outro.

Dillagence Outro

OBS! Detta är inte det “eftersnack” som jag fortfarande söker efter nu år 2020!

Och där fattade jag… Att J Dilla levde inte längre..
Och att han har gjort låtar till Busta Rhymes sen alltid!
På VARJE skiva är där låtar utav J Dilla.

Men innan jag verkligen fattade detta så spolade jag tillbaka detta Outrot 3 gånger innan jag han komma innanför dörren hemma..

Jag minns ett ögonblick där jag börjar om detta spår från början igen precis när jag går under en viadukt här på väg hem till mig.

Sen började sökandet…

And the rest is history..


Bokstavligen..
Inget har varit detsamma sedan dess..

Ingen musik har varit detsamma.. Jag har inte varit densamma..

Det öppnades en helt ny värld.. Som jag redan kände till…
Det gick från att lyssna på musik.. till att höra musiken.. Beatsen.. Speciellt beatsen.

Allt fick sin förklaring..

Det var som en dröm, när man får något förklarat för sig, som redan är solklart, och då plötsligt inser man allt, “ah ja men så är det ju”.
Svårt att förklara..

Och än idag.. 5 år senare (2012) så hör jag och lär mig mer och mer där J Dilla låg bakom.
Och jag VET om.. Att jag har inte hört ens hälften ännu..
Det jobbiga är att jag också är medveten om att jag aldrig kommer att få höra allt han har skapat..

Men detta förändrade mitt liv totalt, och mitt musiksamlande och sökande tog sig till helt nya nivåer..

Visst jag har samlat på musik och letat samplingar sedan jag höll på med kassetter i lågstadiet..

Men detta..

Och värst av allt.. Hypokrit som jag är emot alla som plötsligt upptäckte 2 Pac efter han dog.

Så kände jag nästan detsamma..
Fan att jag inte kände till J Dilla medans han levde..

Men 4-5 år senare så insåg jag att det var inte så konstigt..
Eftersom hur känd hans musik än var.. Så var han underground.. Han bara bara bara bara jobbade med att skapa beats.
Han var en Alien…
Han satt dygn efter dygn och skapade beats..
Liksom, han BOKSTAVLIGEN skapade ett helt album på sin dödsbädd!

Omänsklig..

Så nu till Dagens Dilla.
Låten som Dagens Dilla-inlägg handlar om har ni hört ovan.
Både med Common och som Instrumental.

Så jag lämnar över till Waajeed innan jag bjuder er på låten han samplade.. Och skapade magi, historia, minnen, kärlek med.

Och här är låten som J Dilla worked his magic on.

Giorgio Moroder – E=Mc2

Hans namn får mig alltid att tänka på en viss bil 😉

Dagens Bil : Cizeta-Moroder V16T

Men nu har jag hittat en liten bonus.

Detta ni hör här vid 8sek in i låten.

Brenton Wood – Me And You

Här har J Dilla lagt den biten in sååå perfekt vid 2:02 i sin låt.

Och vad hade Dillas låt varit utan det där “Youuuu” 😉

 

Men.. Jag har alltså en unreleased version av J Dillas E=MC2, med ett outro/eftersnack där någon hyllar J Dilla…
Och jag har letat efter det namnlösa spåret i snart 14 år.

(Visited 10 times, 1 visits today)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.