För en van ”aktiv” förare, eller räcerförare eller vad man nu vill kalla det, sportbilsförare är kanske det lämpligaste för att inte trampa något proffs på tårna.
Men för en förare som är van att köra snabbt, och hantera en bil på och över gränsen, så sitter det givetvis i ryggmärgen att kunna hantera en bil på gränsen och att kunna ta hand om situationen om man kommer över gränsen, medvetet eller by suprice.
Men, jag har märkt det förr, och jag märker det igen.
Om man inte håller det i trim, om man inte ständigt ”tränar” som jag kallar det, eftersom jag anser att man tränar hela sitt liv.
Så kommer man av sig lite..
Man tänker lite långsammare, man kanske reagerar lite långsammare, men kanske inte är lika cool lugn när man hamnar över gränsen.
Och jag gillar inte det alls..
Med andra ord, jag har kört allt för mesigt detta året.
Jag har mer eller mindre bara kört aktivt på bana, och inte alls här ute på de öde vägarna på nätterna som jag förr gjorde flera gånger i veckan.
Dåligt av mig.
Och nu är det snart minsugrader och is på vägarna sent om nätterna.
