Jag har faktiskt varit med om något liknande.
Från att jag var liten liten. Tills jag började i gymnasiet.. Så hade jag långt hår.. LÅNGT hår..
Väldigt tjockt.. Väldigt vågigt.. Nästan lockigt.. I vissa väder så.
Och när jag gick i högstadiet skulle alla mina polare också ha långt hår..
Och en av mina goda vänner. Ådi..
Ja.. Han skulle göra allt som jag gjorde typ..
Så.. Andra gången jag skaffade rastaflätor så skulle han med ha.
När vi testade att blondera håret så skulle han med göra.. Problemet var bara.. Att.. Vi andra glömde bort hur.. Trög denna killen var =)
Alltså vi älskar grabben.. Men ja.. Ådi var en sån kille som trodde att ALLT som stod i tidningen ”En Ding Ding Värld” var sant.
(Detta var innan internet typ 😉 )
Så när han hade satt sitt medel i håret.. Och med folie o grejer..
Så gick han hem för att äta.. Fine..
Vi andra (Jag minns inte om jag färgade håret eller inte, Detta är bara ännu en sån story som berättas minst en gång om året bland mina vänner och familj) hade i detta i max 20 min eller nått.. Och sen skulle man skölja håret..
Ådi.. Kommer tillbaka efter en timme.. Hela han luktar bränt.. Och ja.. Han hade glömt ta av sin folie.. Så hans hår var ju blont och avbränt.
Månader senare när han hade fått tillbaka sitt hår igen så var han och Conny nästan riktigt deppade hur brudarna älskade mitt tjocka vågiga hår.. Som dom ALDRIG fick röra..
Men deras spikraka..tunna, Platta hår.. var inte riktigt lika nice.
Så en dag den sommaren så sticker vi hem till en tjej.
Hon sitter och lockar sitt hår med en locktång. Och jag säger.. ”Men kan inte du göra så på Ådi´s hår så han också får lite liv i sitt hår”
Visst.. Inga problem.. Hon fixar färdigt sitt hår..
Detta gör hon liksom automatiskt medans hon snackar med oss..
Hon visar Ådi. Hjälper honom.. Förklarar som för en dagisunge.. Och jag säger ”Rör inte den med handen för då bränner du ihjäl dej!”
Men.. Mitt i allt detta så drar jag ut bruden i köket för att… Ragga lite..
Vi står där.. Flirtar lite o har oss.. Tills det börjar lukta riiiktigt illa..
Kollar spisen.. Ne inget där..
Men vafan.. Ådi!
Går ut i vardagsrummet där han sitter med denna.. Fastbränd i sitt hår.. Utan att fatta..
Och jag försöker direkt slita loss den.. Hårt!
Sen drar jag ut kontakten..
Tjejen bara står där med händerna för munnen och vet inte om hon ska hjälpa till eller skratta..
Så jag ber henne hämta en sax..
Ådi nästan gråter ”Nej mitt hår!” .. Keep in mind.. Precis vuxit ut efter senaste ”Olyckan”..
Men otålig som jag var så sa jag ”Antingen drar jag av skiten från ditt hår.. Eller så klipper vi loss den helt”
Och han säger.. Med gråten i halsen.. Eftersom han inte ville gråta framför får skitsnygga tjejkompis..
”Ja…. Klipp det då”…
Och detta tog emot.. Men där åkte hans hår än en gång av…
Ådi min vän..
Mest synd tyckte jag att han inte vågade visa sina känslor.. Dels när jag DROG i locktången som satt fast i hans hår.. Och sen när jag klippte av hans hår..
Bara för att tjejen var där..
