** Skulle jag välja favoritscen från den första filmen i Gudfader trion så är det nog scenen där Michael säger till sin fru att hon får fråga en enda gång och att han ska svara ärlig, och så ljuder han henne rakt upp i ansiktet ändå för att sen ögonblicket senare ska utses som Gudfadern.
Michael Corleone becomes The Godfather | Final Scene
Det är absolut inget som jag gillar.
Om man säger att man ska vara ärlig så ska man vara det.
Rent allmänt så behöver man absolut inte vara helt ärlig om allt till sin fru, för att skydda sin familj. (välj själv vad du anser vara din familj, den du är född och uppvuxen i eller den du skapar själv).
De flickvänner jag har haft har vetat mindre om mig än de flesta, speciellt mycket mindre än vad min familj vet om mig.
Och det har funkat väldigt bra.
Nu ska jag inte få det att låta som om jag är någon häftig maffia Gudfadern, utan jag menar rent allmänt nu.
Och där har självklart varit saker som mina flickvänner har vetat om som min familj inte har vetat om.
Så min poäng här skulle vara att där i den scenen så visar han verkligen vilken familj han väljer.
Väldigt tydligt.
Och till och med lurar sin fru, att han ska vara ärlig, att hon får fråga vad som helst, och så ljuger han henne rakt upp i ansiktet..
Då är man en ond människa..
Där i det ögonblicket så lämnade han sitt hjärta helt.
Det är nog omöjligt att hitta en 100% förstående och partner som alltid är på din sida oavsett hur du beter dig eller vad du gör..
Men man kan få det att funka ändå.
Helst genom att vara ärlig.
Desamma gäller med vänner.
Jag kan ta min gode vän Lukas Koos som ett exempel.
Jag använder vår vänskap ofta som ett exempel.
Vi tycker om samma saker, Bilar, musik, film.
Men vi har helt olika smak inom alla kategorier.
Men vi kan vara ärliga om allt till varandra.
Vi lyssnar på varandras åsikter.
Vi försöker inte övertala varandra att gilla samma saker.
Men vi försöker förstå varandras smaker.
Jag tycker att det är ett perfekt bevis på bra vänskap och respekt för varandra.
Och när det kommer till kärlek så är det ofta ett problem för mig att ”folk” inte klarar av att jag alltid är helt ärlig.
Jag försöker att hålla tillbaka om vad jag tycker och tänker om jag inte blir tillfrågad.
Men om jag blir frågad, då säger jag precis vad jag tycket och tänker, och då blir de oftast förskräckta.
Men.. om ni inte vill ha min ärliga tanke så fråga inte mig.
Men att fråga sin kärlek, som påstår att de ska vara ärliga, som sen ljuger.
Det är riktigt illa..
Det är ondskefullt..
Det finns inget vänligt i det.
