** Mitt råd allmänt är att undvika att köpa ”Vintage” klockor och bilar om det inte är så att du redan själv är expert på området.
** Köp det DU vill ha för det DU tycker är snyggt.
Köp inte saker som ”framtida investeringar”.
För när det kommer till Vintage klockor så är det mycket svårare, de som betalar mycket är mycket petiga.
** ”Tropical” är Solblekt, så enkelt är det.
** Folk som har brytt sig om sina klockor har skött om sina klockor.
De har lämnat in dem på service på rätt ställe där de har bytt ut slitna saker mot nya saker.
Så de vintage klockor som folk vill betala mycket för är dem väldigt få som har legat stilla i sin låda i 70 år, orörda..
Idioti, men så är det.
** En tid fanns det dem som tyckte att det var häftigt att köpa slitna klockor.
Så klockor som hade använts, men INTE servats..
Spräckt glas osv.. ”Spider glas” eller vad de nu töntigt nog kallade det för.
Men det är förbi.
** Polerat är något jag inte gillar.
Speciellt på en guldklocka.
Kortfattat så är det oftast för att ”polera bort” en rejäl repa.
Och när man polerar så slipar man bort material.
Så för mig så känns det icke ärligt.
Jag vill se det ärliga skicket på klockan för att förstå hur den har använts.
Men jag vill absolut ha den servat och skött.
Men hellre en klocka med ärliga små märken än en ”sönder-polerad” klocka.
** Jag ångrar lite ibland att jag inte köpte en Rolex för att den hade eftermonterat urtavla,
fortfarande från Rolex, och sånt var väldigt vanligt förr.
Men det var en dyr klocka så jag fegade..
Och det ångrar jag.
Och den eftermonterade urtavlan var MYCKET snyggare än den som satt på klockan från fabriken..
Och detta främst för att just dessa President med Diamanter på boett och armband är relativt sällsynta.
Dessa Day-Date ref. 18338 kom alla med matchande guld/champagne färgad urtavla
Och ett par ägare tillbaka hade bett Rolex sätta på den mycket snyggare blåa urtavlan istället, också med Diamanter.
En urtavla som absolut är rätt mycket dyrare än den ”vanliga” urtavlan.
Som sagt så var det inget ovanligt förr, man kunde göra det enkelt hos Rolex.
Du fick köpa allt som du kunde betala för.
Men eftersom jag vet hur petiga Rolex-folk är så fegade jag lite, jag gav ett okej bud (tyckte jag) men jag visste att han kunde få mer för den.
Han svarade med ett ”vi möts på mitten” pris, som absolut var bra, och där var jag envis och sa att den bara var värd det jag erbjöd mig att betala för den.
Och det ångrar jag ibland.
