* Igår sa den ena killen på ”mitt kebabställe” något som för en sekund fick mej att skratta gott och känna mej som en mycket yngre Pierre som alltid på den tiden åt på Spagetti House No 1..
Och sen lite ångest för att det inte längre är så, Och för att jag FÖRSÖKER leva som den Pierre jag var för många många år sedan.. Jag vet inte ens hur många år sedan.. Det var väl där mellan 98/99 och 2009 som absolut senast..
Som bäst kanske.. 01 och… Äh jag vet inte..
Men det var min prime på alla sätt och vis iallafall.. På alla plan..
Ooooch så blev jag påmind ännu en gång om ännu en sak som förändrades då 2009 och framåt…
Men.. Det var verkligen en bitterljuv känsla, Ett snabbt och ordentligt HA och stort leende samtidigt som jag sjönk ihop med tyngd över axlarna.
Men i det stora hela.. Trevligt =)
Nu få du berätta vad han sa:)
Går inte offentligt 😉