Jag gör inte saker för att få credd.. Aldrig tror jag..
Men… Jag hatar otacksamma människor rent allmänt.. Oavsett situation..
Men.. Igår så hände något som har hänt mej 2 gånger tidigare… Och jag vet inte hur jag ska ta det..
För.. Även om jag på något sätt är förstående.. Så är jag mest bara irriterad..
Igår så bestämde jag mej efter mycket planerande och många om och men att laga mat själv..
Kör till affären.. Slut på pepparbiff.. Nästa affär.. Samma sak där..
Jaha…. Så som vanligt så får det bli Mcdonalds i nödfall i brist på annat..
Så när jag står inne på McDonalds och ”dagdrömmer” om min onda rygg så ser jag att killen framför mej i kön, Som precis la fram en tia på disken för att köpa en Cheeseburgare..
Han har hål i sin sko…. Så hans lilltå sticker ut..
Och när han får sin hamburgare så vänder han sej om och går.. Och ja.. Då är det inget tvivel om att det var en ”uteliggare”… Eller vad man ska kalla det utan att låta kall..
Jag hinner tänka att hade jag bara reagerat snabbare så skulle jag ha beställt ett meal till honom..
Men han försvann snabbt..
Jag beställer mitt… Tittar mej ut runtomkring.. Killen är borta..
Men vi är liksom i utkanten av stan.. Så han kan ju inte direkt ta vägen någonstans.
Jag får min mat…. Kan inte sluta tänka på denna stackars killen…
Det är SVINKALLT ute..
Min mat var inte god.. Som vanligt.. Och jag bara tänker.. Att jag ens vågar klaga..
Efter jag har ätit upp så ska jag köpa med mej ett meal och leta upp denna mannen..
Men.. Jag blir så upplåst i detta att jag äter inte ens upp min mat.. Jag äter knappt 1/3..
Sen tar jag min mat.. Går till kassan och beställer mer.. Och en påse..
Och sen så sätter jag mej i bilen för att köra och leta efter denna mannen..
Jag ska ge honom maten, En hundring och mina skor jag har på mej om dom bara passar honom någorlunda.. Bara han följer mej till bilen så jag slipper gå barfota så långt..
Kör till affärerna runt omkring… Ingen..
Kör runt lite överallt.. Ingen..
Så tänker jag.. Han KANSKE är nere på tunnelbanan..
Går ner där.. Ser ingen..
Men precis när jag är på väg upp för trapporna igen så ser jag honom!
Så jag går rakt fram mot honom.. Han ser mej gå mot honom så han går till andra sidan perrongen..
Jag ropar ”Ursäkta, Jag har köpt mat till dej”.. Han bara går.. Sakta.. Och låtsas som om han inte hör mej..
Jag går fram.. Och går jämte honom så nära att jag står knappt en halvmeter ifrån honom.. ”Ursäkta.. Jag har mat till dej”..
Han kollar inte ens åt mej utan fortsätter att gå..
”Hallå.. Jag har MCDonalds till dej.. Vill du inte ha??”
Säger jag och håller upp påsarna med mat framför honom.. Han låtsas som om han inte ser mej…
Och.. Han SER inte påtänd ut..
Ok.. Ja.. Vafan ska jag göra..
Så jag springer runt så jag möter upp honom mitt framför.. Och visar markerat att jag ställer maten på en bänk åt honom… Och han bara fortsätter att gå…
Och detta har retat mej SÅ sen igår..
För detta är inte första gången detta händer..
Och då undrar jag… Är det jag som tydligen alltid ser allt för farlig ut för att låtsas vid? Prata med?
Eller.. Trodde han på något sätt att jag skulle jävlas med honom bara?
Eller var han för stolt för att ta emot maten???
Jag fattar ingenting…
Jag HATAR att kasta saker och ting och speciellt mat.. Och SPECIELLT när någon annan BEHÖVER det..
Jag skiter i pengarna.. Detta är vad jag äter på två dagar typ.. Nada..
Men.. OAVSETT anledning.. Så tycker jag nu tyvärr bara att detta var JÄVLIGT otacksamt!
Men.. I samma veva så tycker jag fortfarande extremt synd om honom oavsett varför han gjorde så.. Varför han hamnat där är han…
Ingen människa i vårt rätt så fina land ska gå utan mat, värme, någonstans att sova och ett par skor!
Jag gör vad jag kan dom gånger jag vet att det VERKLIGEN kommer till rätt personer… Röda Korset och sån där scam håller jag mej ifrån…
Men.. Som sagt.. 3e gången detta händer.. Man kan bli jävligt irriterad.