Jag minns fortfarande när ögonblicket då jag fick reda på att han hade dött..
Det var fint väder.. Jag var på väg ut att träffa mina vänner i Limhamn.
Och pappa kallar in mej i vardagsrummet.. Och säger ”Han den där duktige Formel 1 föraren har dött”
Vem då?
”Han världsmästaren..”
Ne det har han inte.
”Jo Han brazilienaren.. Vad heter han?”
Ayrton Senna… Och han har inte dött…
”Jo det har han, Det säger dom ju på nyheterna”
Och jag står på mattan precis framför TVen och kollar på detta som dom visar och om om igen på nyheterna..
” Men vafan fattar dom? Han har inte dött..
Detta var alltså precis efter krocken.. Dom visste ju egentligen inte direkt efter krocken att han var död.. Eller dom visste men fick inte säga typ.. För att inte tävlingen skulle avbrytas…
” Han e inte död… Det är bara som dom säger.. ”
Då förstod min pappa att han inte skulle försöka intala mej det nått mer..
Då gick jag och satte mej på en liten soffa vi hade i hallen.. Och satt där.. Ett bra tag. Sket i mina vänner som jag skulle träffa…
Sen när jag träffade min vän Mats så grät han nästan när han sa det.. Och försökte tala om det med mej..
Och jag bara totalt.. typ ignorera.. * Vad fan fattar du om Senna!?* liksom..
Vägrade prata om det… Och så har det varit fram tills i år eller förra typ…
Då när Top Gear hade Senna tributen.
Då brast det för mej.. Och jag såg den om och om igen… Somnade till den.. Startade dagen med den..
Så fort någon har pratat om Senna så har jag bara ”mmm.. Ja.. han var bra” och lämnat ämnet där..
Så.. På nått sätt är det skönt att denna filmen har kommit ut… Att.. Att jag inser att det är fler som öppet kan gråta till denna ”story” än jag..
Var på fest hemma hos en vän. Som visade mej en replika Senna hjälm.. och där framför alla så kom det nån tår i hans ögon när han tog fram hjälmen.. Och jag blev totalt varm och obehagligt svettig..
Och där slutar mitt inlägg..
