Ljusare = bättre?

Jag har fått lite små “hintar” på sista tiden om att bloggen är lite jobbig som svart.

Så, Är detta bättre? Ser tråkigare ut men kanske skönare för ögonen?

* Blogspot är så tråkig.

Öppna dej.

Dina ögon.. Öron..

Och var jävligt tacksam för precis allt, Folk som bryr sej, Om det så är vänner du umgås med, Vänner du träffar för sällan, Familjen, Arbetskollegor.

Visst du har inte allt du vill ha.. Du jobbar för mycket.. Men du har ett jobb iallafall.

Du träffar dina vänner för sällan, Dom bor för långt bort, Men dom är ändå alltid i din ficka, bara att ta upp telefonen och ringa.

Fast du inte orkar med folk eller öppna dej eller berätta om dina problem, Så orkar dina vänner fortfarande fråga hur du mår och bry sej.

Du har säkert ont någonstans.. Hade velat vara smalare, Snyggare.. Men du lever..
Du har lyckan att kunna välja vilken mat du vill äta.

Du har turen att ens kunna ha ont.. Du lever..

Vi har alla våra problem.. Men vi har inte alla samma problem.
Så folk.. Våga visa att ni bryr er.. Och folk.. ta åt er.. Lyssna.. Se och hör dom som bryr sej.. Frågar hur du mår.. ger dej komplimanger..

Och allt handlar inte om ord.. Det är handling som räknas.
Jag själv är extremt dålig på att säga saker. Vilket gör att folk sällan uppmärksammar mina handlingar eftersom det alltid bara kommer hårda ord från mej.

Så därför. Öppna alla era sinnen för alla dessa små eller stora saker vi har som kan göra oss glada om vi bara tillåter oss bli glada utav det.

Som nu.. Jag har tinnitus.. Där är säkert nån av er som har ont i öronen och är sjuk. Men vi kan båda lyssna på musik som gör oss glad… Tänk dom stackars människor som aldrig kommer kunna bli glada i hela kroppen av en sån enkel sak som att bara trycka på play…

Och detta fick mej att ännu en gång att tänka på denna bilden.

Nu skulle inte detta inlägget handla om sjukdomar, Utan helt enkelt att jag uppskattar som fan bilden som du nyss la upp på Facebook Micke.

Jag uppskattar som fan att mina arbetskollegor är så uppmärksamma att dom ser att jag har ont och behöver åka hem.

Jag är tacksam för folk som finns där även om dom inte är “här”.

Och jag vill att ni där ute, Killar som tjejer, Ska lär er höra och se komplimanger.

Får ni nån gång en komplimang så säg tack.. Inte “äh du menar inte det”.

Det är inte fult att säga tack. Det är inte fult att vara tacksam, Det är inte fult att be om hjälp.
Och om någon erbjuder dej hjälp när du behöver det så ta förfan emot!! Även om det “inte är du”.
Även om jag alltid vill kunna känna att jag tjänat mina pengar själv, Skulle jag någon gång vinna på lotto så klart som fan jag skulle ta emot det.

Sitter jag ensam hemma och nån ringer och frågar om jag vill ha sällskap så klart som fan jag säger ja, Oavsett hur trött jag är, Eller om här är stökigt hemma osv osv.

Så.. I det stora hela så handlar inte dagens inlägg om att ge kärlek.. utan att kunna ta emot.
Det är en väldigt fin sak att ignorera eller slösa bort. Även om du kanske hellre hade velat höra den komplimangen av någon annan, Eller hellre hade velat få en SMS av någon annan..

Var tacksam.. Missa inte alla träden för skogen 😉

Vi har alla våra problem.. och tyvärr kommer det nya i morgon.. Men du har också haft problem som du har klarat av tidigare.  Om det så var ensam eller med hjälp av vänner.

Nu har jag egentligen skrivit om 5 helt olika saker här, Men det bara ser ut som en stor röra kanske.

Så om ni ska få ut nått av detta inlägget så är det att jag är tacksam för er alla.

Läsare, Vänner, Kollegor, ex, blivande ex. bekanta, familj…

Med mycket vänliga hälsningar från er Pierre.

(Nu tänker jag ändå bara på alla problem och dom problemen som säkert kommer i framtiden.. Illa illa…)

Äh jag fortsätter..

Ni som är rädda att lära känna eller dejta nya människor för att “äh jag kommer ändå bara bli sårad i slutändan”  So?? Det blir vi alla nån gång.. Det har alla blivit.. Men njut av det så länge det går istället.

Ska du skita i o äta den där pizzan för att den kommer ta slut nån gång? Kanske t.o.m innan du är mätt.
Alla kommer vi nån gång att dö, Men inte fan sitter vi och väntar på det..